Hejdå lägenheten!

Det var huset med stans fulaste balkonger.
Första sommaren var balkongen tillbommad och vi svettades,
men nu är den både fin och inglasad.

Här har vi älskat och här  har vi grälat.
Här har vi njutit och här har vi våndats.
Här har vi firat och här har vi sörjt.
Här har vi tröstat och här har vi tjatat.

Här var vi först tre och blev sen fyra.
Här har barnen vuxit upp, här har de lärt sig gå och prata.
Här har vi varit hemma med barnen och här har de blivit dagisbarn.
(Och nu är den äldre anmäld till förskolan,
det är lite mycket för mig som har svårt för förändringar.)

Här har vi samlat på oss (och det märks nu).
Här har vi trivts och här hade vi ett tag de bästa av grannar.
Här har vi levt i fem år och här har vi fått det trångt.

Nu är det dags för hus och trädgård!

Där ska vi trösta och där ska vi tjata.
Där ska vi fira och där ska vi sörja.
Där ska vi njuta och där ska vi våndas.
Där ska vi älska och där ska vi gräla.

Nu flyttar vi.

Monstret Sven och monstrets vän

Medan det ännu var jullov passade jag på att pyssla med sonen. Inspirationen kom från Rino, som gjort ett kräldjur hennes pojke ritat. Sonen här ritade ett mönster, som blev ett monster, jag sydde och tillsammans kom vi fram till hur vi skulle göra de olika delarna. Så låt min presentera Monstret Sven, designad av monstrets vän! Komplett med två munnar och vassa tänder, fyra smala armar, svans, gröna taggar och ben med stora knämuskler.

Samlad kunskap

Jag håller på att tömma bokhyllan, tanken är att den ska skruvas i bitar idag. Det blev en hel tung låda med handarbetsböcker och jag insåg att orättvist många aldrig är använda. Lästa och tittade i när inspirationen har saknats, men utan att jag använt nåt specifikt mönster. Borde ju ge dem en ordentlig chans, kanske jag ska utmana mig själv med att göra något ur alla böckerna? Vilka hobbyböcker har du i bokhyllan som bara väntar på rätt dag?

Sytillbehören är ordnade, papperspysslet är packat. Länge har jag stört mig på kaoset som härskat i pyssellådan, men nu när jag packade och ordnade upptäckte jag att det ju ligger en stor potential i mitt pysselmaterial. Jag hoppas på mer pyssel i nya huset! För tillfället pysslas det mest med garnstumpar, pinnar och wc-pappersrullar och det pysslet står 5-åringen för.

Nästa helg sker den egentliga flytten, den här helgen för vi en del lådor till huset. Väntar på att få packa upp i min alkov på vinden, där symaskinerna och allt det andra ska bo.

En nätt liten samling

Flytten närmar sig, lådor packas och dammråttorna kryper fram ur alla hörn. Jag har rensat lite bland mina tyger och garn  under de senaste månaderna och när allt rymdes i de lådor som är avsedda för min textila samling staplade jag upp dem i vardagsrummet. Det var ju en nätt liten hög…

En liten hälrevolution

Jag lovade ju ett inlägg om hälen på Kalajokisockorna, här kommer det äntligen! Jag har länge stört mig på att det är svårt att få snygga maskor på sidan av hälen om man stickar enligt den traditionella metoden. Timglashäl och sockor från tårna upp har lett mig runt problemet, men när jag stickade de här sockorna kom jag äntligen på en smart metod. Kanske många andra gör så redan och inte blir så imponerade som jag blev, men förhoppningsvis hjälper det någon.

Jag plockade upp maskorna på kanten genom att ta genom båda öglorna i maskraden som går längs kanten och sticka en vriden rät maska genom båda öglorna. Jag plockade upp varje maska i kanten, eftersom jag lyft första maskan på varje varv.

Så här jämt och tätt blev det. När man jämför in- och utsidan av hälen, som alltså är upplockade och vridna på samma sätt, ser det ovanligt lika ut på båda sidorna. Ett problem jag haft med de traditionella hälarna är att få dem lika på båda sidorna, men nu är det löst.

Utsidan…

…och insidan.

31. Kalajoki och Leah

Otursförföljd julgodiskokning på julafton gjorde att lucka nr 24 i bloggkalendern aldrig dök upp, men till den här högtiden är det maken som har köksansvaret så därför öppnas sista lucka nu istället.

Kalajokisockorna är årets enda julklappsstickning. Jag har länge tyckt om mönstret och sa flera gånger under arbetet att jag gärna skulle behålla dem själv. Mönstret påminner en del om Pomatomus, som jag stickat tidigare. Dessutom var det oväntat skönt att sticka i grått, inte alls tråkigt. Grått är nästan snyggast just som stickat. Ännu en bonus var att jag äntligen kom på ett smart sätt att plocka upp maskor på sidan av hälen, men mer om det en annan gång.

Vem sitter i sista luckan då? Där sitter min favoritbloggare Leah, trots att hon är svår att jämföra med andra eftersom stilen är alldeles egen. Det kan hända jag länkat till henne förr, men det spelar ingen roll. Under 2012 ska jag försöka göra ett liknande projekt som hennes, dock i pappersformat och bara för min egen glädje. Jag lovar också att inte göra nån bloggjulkalender. Istället kan det bli mer inredning här eftersom vi flyttar inom en månad!

Gott nytt år!

23. Flyttpresent och Mia

Det är mycket städning såhär före julen, då passar det ju bra med en disktrasa i bloggen. Trasan är stickad enligt Claras fina mönster och med en tråd mångfärgat bomullsgarn och en tråd lingarn. Lingarn som min mammas faster gjort nångång för väldigt länge sedan! Det blev två likadana trasor och båda har blivit flyttpresenter åt vänner med nya hem.

I dagens lucka har jag gömt Mia, det är ju alltid bra då vänner som flyttat långt bort bloggar!

22. Malin och Malin

Titta en sån skatt min mamma hittade när hon sökte efter dockkläder åt min dotter! Jag var fem år när tshirten gjordes, troligtvis med hjälp av storasyrran. (Och jag behöver aldrig mer skämmas för att saker lämnar obloggade länge, allt annat är betydligt färskare än det här.) Jag kan nog inte ha färglagt rutorna, men designen är min. Riktigt roligt dessutom att den passar så bra på dottern nu! (Mindre roligt att hon hann få yoghurt mitt på magen innan jag fotade. )

Det är Malin för hela slanten här i bloggen idag, för i luckan finns ännu en Malin! En gul apelsin bloggar om stort och smått i livet, kloka ord av både stora och små. Snygga tygtryck designar hon också.

21. Velourbyxor och Polliver

Nån gång på våren insåg jag att barnen hade lite ont om mjukisbyxor, men innan jag hann åtgärda problemet löstes det av sommar och shortsväder. På hösten när byxorna behövdes igen kom jag inte ihåg om jag gjort nåt åt saken på våren. Därför har dottern nu två par byxor i samma tyg, ett par mjukisbyxor utklippta på våren och ett par leggings utklippta på hösten. Bättre än inga byxor alls.

Tyget räckte inte riktigt till leggingsen, så de är skarvade och skarven döljs under ett fint band med prickar. Tyvärr visade det sig att prickarna inte är lika tvättäkta som resten av plagget, så efter ett tag är det väl bara ett rött band. Trist javisst. Trist är också blixtljuset som ofta är det enda att tillgå den här tiden på året.

I dagens lucka har jag gömt Polliver, där virkning, katter och ett skönt hus blandas till en härlig mix.

20. Nattkaniner och Krickelin

Egentligen skulle det bli en klänning till dagisfotot, men när jag klippt enligt Welinders klänningsmönster insåg jag att form 2 nog var ett nattlinne och inte en tunika eller klänning. Och dottern har sovit så ofta i långkalsonger och trikåtröja på sistone ett en ny pyjamas antagligen passar bra.

Notera att jag nu verkligen satt saxen i det legendariska kanintyget från JNY, som nog var något av startskottet för trikåretrotyger i sybloggar. På de fyra år (eller hur många det nu är) som gått sen tyget kom har stilen på trikåerna ändrat och tyget känns inte lika härligt som det gjorde då. Typiskt mig att jag pantat så länge på tyget att det nu känns gammalt och lite trist… Men mjukt och skönt är det ändå.

Jag borde kanske förnya mitt tyglager, nån som däremot förnyat sin blogg är Krickelin. Hon har ju så fina bilder!