Livstecken

Jo tack, jag lever och mår fortfarande, men bloggar gör jag tydligen inte. Tänkte det ändå vore på sin plats med ett litet livstecken. Spenderar största delen av min tid med barnen, varvar trötta suckar med lycka över att få spendera dagarna med två friska, fina barn. En av mina kollegor sa sista dagen jag jobbade att jag nog säkert har det lugnare på jobbet än vad jag kommer att ha det hemma, och visst hade hon rätt.

Syr inte så ivrigt och mycket, eller snabbt, som jag skulle vilja, men har designat en tröja tillsammans med sonen och ser verkligen fram emot att få den klar. Resultatet blir spännande att se för hans tygkombinationer är mer vågade än mina. Har också börjat med tvåändsstickning, och det är verkligen inget för den som har bråttom.

Skriver ingen månadslista, såsar vidare i maklig takt istället. Ska nog rita ett mönster nu och se om maken sen kommer hem med den glass som jag önskade mig. Sköt om er!

Hjälp behövs!

Jag har fått ett syuppdrag som är både smickrande och hemskt. Det gäller en mössa till en liten cancerpatient, som kommer att tappa allt sitt hår. Mamman vill ha en mössa som är skön och också kan användas inomhus i vinter. Skönt att få göra något konkret som kan hjälpa, men hemskt eftersom man mest bara tycker att sjukdomen inte alls ska existera, överhuvudtaget.

Jag och mamman enades om bambutrikå, mjukt och skönt direkt mot huden. Men hur ska jag sy för att det ska bli så skönt som möjligt? Borde mössan sys med täcksöm för att inte riskera att den skaver? Vilken modell är bäst för att sömmarna ska vara så få och skonsamma som möjligt? Hjälp nu med all er samlade mösserfarenhet!

Legogröna vantar

På röda korsets loppis fyndade jag ett grönt nystan som jag såg som vantar till sonen. Inte för att jag skulle köpa mera garn, men för att det ropade på mig… Ovanligt snabbt omvandlades inköpet till avslutat projekt och de legogröna vantarna fick klart godkänt av han som gillar grönt. Inget märkligt med dem, bortsett från att det är mitt livs första kiltummar. Lite fikc jag dra upp och sticka om här och där, har ofta svårt att få formen och storleken så väl överens med verkligheten som jag vill på första försöket. För att vantarna inte bara skulle vara väldigt gröna moss-stickade jag handryggen. Nog för att de fortfarande är väldigt gröna, men lite avbrott och struktur medförde varannan avig, varannan rät.

Lillasyster borde också få ett par vantar, men först blir det ett par sockor till henne. Maskade just av den första sockan och hoppas garnen räcker så den andra blir lika.

Rädda öppet dagis och parkerna!

Vasa stad hotar att stänga öppet dagis och sluta med parktanterna för att spara pengar. Istället skulle det kosta staden mera, fler barn skulle behöva dagisplats! Öppna dagis spelar en viktig roll som mötesplats för föräldrar och barn och lekparksverksamheten är till stor hjälp i vardagen. Verksamheterna är dessutom viktiga för att barnen ska lära sig umgås med andra barn och lita på andra vuxna.

Vi är tre mammor med ”barn i parken” som genom namninsamling vill arbeta för att öppet dagis- och lekparksverksamheten i Vasa ska bevaras. Namnlistor finns i stadshusets lekpark, vid Kyrkoesplanadens rådgivning och på Gustavsborgs öppna dagis. Dessutom kan man skriva på på

http://www.adressit.com/vaasan_avoinpaivakoti

Gör det!

Hemmamammans återkomst

Efter fem månader i arbetslivet har jag återgått till vardagen som hemmamamma. Tydligen är inte det något som gynnar bloggandet. Stickandet har det däremot gynnat, det går betydligt bättre att utföra detta hantverk mitt i legobygget än på kontoret. Fastän halva oktober snart gått ska jag bjuda p åen lista för denna månad också. Septemberlistan var inte så omfattande, men punkten med halvfärdigheter tycks jag har glömt bort… Nu listar jag:

• ringsjalar (3 till butik och eventuellt någon utöver denna)
• kuddfodral och sängöverkast (beställning)
• sockor till dottern
• utebyxor till sonen

Därtill tror jag det borde göras någon present och så var det halvfärdigheterna som stjäl utrymme av mer intressanta saker.

Uppdaterat

Ringsjalssidan uppdaterad med bilder. Om någon vill ha en sjal i något av tygerna man nu kan se på sidan gäller det att vara snabb, för jag har lovat min nya återförsäljare Ellen och Elvira tre sjalar i början på nästa vecka!

Fyra matchade namntröjor

För ett år sedan eller mera fick jag en beställning på tre namntröjor till en syskonskara. Dessa syskon fick en lillasyster i våras och jag fick en ny tröjbeställning. Trevligt, man blir ju alltid glad när kunder uppskattar vad man gör och återkommer! Mamman köpte färdiga tröjor och sen fick jag fria händer. Vanligtvis varierar jag typsnittet mellan olika tryck, men eftersom tröjorna var matchade höll jag mig till en font den här gången. Nu hoppas jag bara att lillasystern inte växer ur sin body allt för snabbt.

 Som vanligt med tryck är föreberedelserna den mest arbetskrävande delen. När man kommit så långt så att schablonen är klar och tröjan ska tryckas går det sedan vanligtvis så snabbt och enkelt att man plötsligt undrar om man redan är färdig. Fler beställningar på namntröjor tar jag gärna emot och så tror jag jag snart ska försöka mig på att trycka mönsterrapporter på ett tyg. Måste bara rita mönstret först.

Våt pojke, torr flicka

Oj, det här var länge sedan. Ett riktigt skräckexempel på hur lång tid det kan gå från avslutat projekt till blogginlägg för mig. Är det månne så att jag påbörjade dem innan jag ens börjat blogga? Skriver ändå, eftersom tygblöjor hör till mina hjärtefrågor. Hur som helst är de här nu, mina pocketblöjor som dottern snart vuxit ur… Dags att sy nya med andra ord. Ni får ursäkta bildkvaliteten, men kanske det är den dåliga bilden som gjort att jag inte skrivit om dem tidigare.

När sonen var ca ett år (alltså för nästan två och ett halvt år sedan) köpte jag den första tygblöjan till honom. Han hade tygblöjor före det också, men jag ville ha en pocketblöja med knappar så att man kunde dra på dem som ett par kalsonger. I den åldern hade han nämligen inget intresse av att ligga stilla vid blöjbyte så det var en ständig kamp att få blöjan att sitta som den skulle. Så jag slog på stort och köpte en pocketblöja. Ilägg köpte jag inte, tänkte ”det kan väl inte vara svårt att sy själv”. Ingen annan tygblöja läckte så mycket som den här, men innan jag tröttnade på den hade jag redan hunnit rita av, klippa ut och börja sy flera nya likadana. Ordentliga tryckknappar hade jag haft försäljaren av den första blöjan att lägga fast, men de halvfärdiga pocketblöjorna fick gömma sig i något mörkt hörn istället för att sys klart.

Sen kom lillasyster. Jag gav den köpta pocketblöjan en ny chans, rådfrågade bekanta och sen fungerade det över förväntan. Om det då beror på annan rumpform eller anatomin i övrigt eller om det helt enkelt var så att storebror från första början var för stor för blöjan kan jag inte svara på. Plötsligt var det roligt att plocka fram ett gäng nästan färdiga pocketblöjor och bli klar på nolltid. I stort sett saknades bara gummibanden.

Böjorna (förutom den på bilden finns två orange och en ljusblå, alla med blå insida) är sydda av PUL-tyg från Myllymuksut och fodrade med blå mikrofleece som inhandlades för massor med år sedan i Åbo. Tanken var att det skulle bli friluftskläder till mig och mannen, men tyget har istället fått bli en hel del annat. Tycks aldrig ta slut. I ryggen på blöjan finns en öppning för ilägget och i övre kanten gummiband (framilon). Gummiband finns också runt benen. Jag är nöjd med pocketblöjan, däremot kunde jag nog utveckla ilägget en del. De jag har sytt består av ett varierade antal lager frotté av bomull och bambu, men de är för smala så jag viker alltid en flanelltrasa runt på mitten. Tror de är för långa också, så ifall jag syr nya, större pocketblöjor får jag nog jobba lite på den biten.

Ofrivilllig polo

Det skulle bli en raglantröja till sonen. Underbar randig trikå (Hilco?)  och mangogul kantning av halshålet. Tyvärr såg jag redan när jag sytt fast det gula att halshålet nog var för stort och skulle kräva någon form av åtgärd. Efter att sonen provat tröjan sprättade jag bort kantremsan och klippte till en polohals istället. Definitivt bättre, även om det inte är någon toppenmodell.

Mönstret jag utgick ifrån är från en gammal Ottobre, samma som jag använde för 1½ år sedan. Då tyckte jag det fungerade bra, efter diverse uträtning av utsvängning och förkortning, men den här gången blev det inte lika bra. Kanske det här tyget har mera töj i sig. Bortsett från halshålet är jag inte heller riktigt vän med raglanskärningen. Skulle helt enkelt vilja ha en tightare skärning och få bort det oklädsamma pöset i raglansömmen ovanför armhålan. I inlägget jag länkade till skrev jag om kanintyget jag inte vågade klippa i och jag få  nog skriva samma sak nu. Jakten på det ultimata raglanmönstret fortsätter…

Tygbytartunika

På syjuntan ordnar vi ibland tygbytardagar då vi tar med våra hopplösa skåpfyllare och ser om någon annan vill ha dem. Vid ett sådant tillfälle böt jag till mig en utklippt och halvsydd tunika som jag med de andras hjälp ändrade lite på och sydde ihop under kvällen. Här är resultatet. Fantastiskt sätt att sy kläder på! Någon annan har gjort grovjobbet; valt tyg och ritat mönster, klippt och börjat sy. Bara att prova, ändra lite och göra klart. Tack Liselott!

Syr gärna flera som den här, eller liknande. Tyvärr ritade jag inte av modellen innan alla delar var ihopsydda, men jag hoppas det ska bli fler tunikor till mig i höst.