Det var huset med stans fulaste balkonger.
Första sommaren var balkongen tillbommad och vi svettades,
men nu är den både fin och inglasad.
Här har vi älskat och här har vi grälat.
Här har vi njutit och här har vi våndats.
Här har vi firat och här har vi sörjt.
Här har vi tröstat och här har vi tjatat.
Här var vi först tre och blev sen fyra.
Här har barnen vuxit upp, här har de lärt sig gå och prata.
Här har vi varit hemma med barnen och här har de blivit dagisbarn.
(Och nu är den äldre anmäld till förskolan,
det är lite mycket för mig som har svårt för förändringar.)
Här har vi samlat på oss (och det märks nu).
Här har vi trivts och här hade vi ett tag de bästa av grannar.
Här har vi levt i fem år och här har vi fått det trångt.
Nu är det dags för hus och trädgård!
Där ska vi trösta och där ska vi tjata.
Där ska vi fira och där ska vi sörja.
Där ska vi njuta och där ska vi våndas.
Där ska vi älska och där ska vi gräla.
Nu flyttar vi.
Fint skrivet! Du har en poetisk ådra! Ansa den och väx i den!
Tack! Det var faktiskt liv i den ådran förr, kanske det kommer igen?
Äsch, jag blir ju alldeles gråtmild! Kramar och lycka till och vi hörs om eventuell flytthjälp på söndag!
Jag får också en klump i halsen. Jag kände också sådär när vi flyttade från vår lägenhet. Kommer ihåg känslan när vi stängde dörren för sista gången. Men känslan gick snabbt om, vi kom ju till något bättre. Något som vi drömt om redan en tid. I sommar kommer du att sitta i din trädgård och undra hur du hamnade där OCH hur mycket skönare det är att sitta där ute i stället för den inglasade balkongen.
Har annars en liknande bild på mig själv sittande i en pafflåda i samband med vår flytt ut till landet från Rådhusgatan.
Lycka till med flytten!
Lycka till med inflyttandet!
Ja, det är konstigt att bryta upp även om man vet att det blir så mycket bättre. Men då vi flyttade från Åbo kände jag inte att det var mitt hem längre då lägenheten var tömd på alla saker. Hemmet är där hjärtat är och det flyttar du ju med dig.
Jag anmälde också den förstfödda till förskolan häromdagen och det kändes konstigt. Hur blev han så stor? Nu kommer du närmare så nu kan vi kanske träffas nån dag du är ledig med våra stora, blivande förskolebarn.