Stickning är terapi

Samma gråa sinnesstämning som rådde i november tycks ha drabbat mig så fort julen övergått i vardag. Under sådana perioder står symaskinen stilla har jag fått lära mig i höst, däremot stickar jag mer än annars. Stickningen är kravlösare och kräver inte lika mycket tid, tankemöda och iordningsställande känns det som. Den kan vara med överallt och det är bara att börja på, sen lägger man den i från sig när annat kommer i vägen eller det blir för många barn i famnen. Några maskor framåt kommer man alltid och på mindre projekt ser man resultat ganska snabbt. Stickning är helt enkelt terapi för mig och ger mig känslan av att jag åstadkommer något även om livet i övrigt känns som en trögflytande massa att sega sig igenom.

Med tanke på detta kanske total frihet och ett prestationslöst förhållningssätt vore det bästa, men jag tänker ändå utmana mig själv genom att ta itu med halvfärdigheterna. Det må vara hur inspirationshämmande och kreativitetsdödande som helst, men idag bestämde jag mig för att inte påbörja något nytt garnbaserat projekt innan alla halvfärdiga är avslutade. Jag har några att välja på så jag får nog variera mig och om jag klarar det är jag övertygad om att känslan efteråt är värd uppoffringen. Överallt där hemma grinar något oavslutat mot mig, allt från disk och tvätt till överfulla garderober, oanvända tyger och osorterade foton. Det tynger mitt sinne så just nu känns stickningen som en lämplig del att börja med.

Ifall jag kommer ihåg alla är det 11 saker på hälft just nu. Vissa är fem före färdiga, andra kräver lite mer och något repar jag kanske upp och lägger undan i garnsamlingarna.

  • Svågerns nya mössa – tredje Turn a square. Tur att de är roliga att sticka då jag haft otur med storlekarna.
  • Krokad börs oihopsydd – mitt första krokningsprojek är inte mer än en fyrkant än så länge.
  • Pippitröja – ack detta stackars beställningsarbete. Det blir nog inte fler tröjor på beställning, hoppas jag kommer ihåg det.
  • Dotterns vantar – jag kom lite av mig eftersom gamlamoffa hade köpt vantar på syföreningsbasar till julklapp.
  • Makens tvåändsvantar – långsamt men vackert, nästa vinter är säkert också kall…
  • Alpacka handledsvärmare – en nödvändighet på jobbet, men jag slutar sista januari. Hålen ville inte riktigt bli hål, men nu har jag fått goda råd.
  • Baby slipover oihopsydd – stickad till första barnet, används tidigast av det ännu inte existerande eventuella tredje barnet.
  • Virkad hemlis – det man inte hinner med till jul kan alltid bli följande års födelsedagspresent
  • Vit flätstickad tröja – en kvarleva från mitt förra liv, blir eventuellt soffkuddar
  • Grå tröja – likaså en kvarleva från forntiden, måste bara sys ihop
  • Mönstrad växtfärgad tröja – lämnade den åt sitt öde för tre år sedan då den inte verkade sitta som jag ville

Måste tillägga att det nu, efter en dag på jobbet och en kväll tillsammans med små och stora vänner känns bättre. Nu ska jag sticka klart mössan.

6 tankar på “Stickning är terapi

  1. ja men iallafall är du ju kreativ och kommer på olika saker att sticka 😉 Här stickas det sockor, sockor och lite mera sockor… ajjo en halvfärdig apa har jag ju också i skåpet!

  2. OJ vilken diger lista på projekt. Håller med om att stickning är enklare att ta lite då och då än sömnaden! Och rolig är den också. Själv håller jag på med två projekt just nu (och ett på is) och det känns lite lagon, ett som passar när man ser på tv för det är enkelt och ett mönsterstickning när jag har lite mer koncentration. Finns du på ravlery?

  3. Pingback: Februarilista « Malins Mångahanda

  4. Pingback: Avmaskat: Udda vantar « Malins Mångahanda

  5. Pingback: O happy day! « Malins Mångahanda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s