Dottern, 1½ sitter i famnen, nyvaknad och inte riktigt inspirerad av moderns surfande. Men så dyker en orange klänning upp. ”Dä!” hörs det med nyvaknat intresse, dottern pekar på skärmen. ”Är den fin?” undrar jag. Ett bestämt jakande hum, ett till ”dä!” men nu pekar hon på sig själv. Min lilla har bra smak.
Gullepluttan…. så hedrande!!! 🙂 🙂
Du förresten! Angående ditt inlägg nedan: Jag förstår att du väljer Klingenbergtygbitarna med omsorg!!! Så underbart tyg (som jag inte tidigare visste fanns :-)). Superschysst och klänningen blev också himla fin. Jag undrar bara lite: limfiber, vad är det och hur skall det användas??? Kanske, kanske, kanske att jag också nån gång kan tänka mig vara lite grundlig och ordentlig… 🙂 🙂