Här är nu sjalen som skulle växa fram i raketfart. Det gjorde den inte, i alla fall inte tillräckligt snabbt för att bli klar till bröllopet jag tänkte ha den på. Å andra sidan var det nog väl optimistiskt tänkt och när bröllopet var förbi och sjalen inte klar köpte jag ett nystan till av Drops Alpacka som jag använde, för att göra den ordentligt stor istället. Nästan tre nystan gick det åt och sjalen är ca 2 m på långsidan. Klar blev den hur som helst redan på sommaren och bilderna skulle nog ha blivit bättre ifall jag fotat den då…
Det är den första sjal jag stickat och samtidigt det första jag gjort med spetsmönster. Inga problem, mönstret var lätt att följa och efter ett tag lärde man sig rytmen i det. Det var faktiskt rätt så kul att sticka trekantig spetssjal, tror nog det blir flera. Jag rekommenderar Zetormönstret, som finns på både finska och engelska, till alla som vill försöka sig på en spetssjal.
Tyvärr fick jag en lite bitter lärdom om sjalar och blockning av stickade alster. Jag blötte sjalen hemma en morgon och tog med den till jobbet för att nåla upp den på min anslagstavlevägg. Tyckte verkligen inte det var speciellt lätt att få sjalen jämt och fint utspänd när den var klar, så uddarna på kanten blev inte alla lika stora. Alla blev helt enkelt inte, men det kunde jag leva med. Sen gjorde jag misstaget att använda sjalen i regnväder och så var det med den blockningen. Kanterna rullade sig och alla uddar gick och gömde sig. Förra veckan ryckte jag upp mig och blockade sjalen på nytt så att den skulle kunna fotas, men var lat och försökte inte ens få ut alla uddar. Några dagar senare hade kanterna börjat korva sig igen. Att blocka är väl en egen konst, kanske vore det enklare med ”blocking wires” som man läser om i vissa stickbloggar och kanske jag lär mig en vacker dag. För visst ser det fint ut med så jämna och tydliga uddar som Jatta har?
Malins Mångahanda 