Diskbänksrealism

Jag tänkte kalla inlägget ”Förspilld kvinnokraft?”, men fick en stark känsla av att jag bloggat under den rubriken tidigare. Det visade sig att jag hade rätt. Är det så att jag förspiller ovanligt mycket kvinnokraft? Tror snarare att jag är svag för det gammalmodiga uttrycket och den kraft jag slösar med är mer förspilld på Facebook eller i dagstidningen än på lappade byxknän eller stickade disktrasor. Det om det.

I somras hittade jag ett bomullsgarn med linränder (Coats Schachenmayr Cotton Linen Stripes) som väckte min sedan länge slumrande ambition att sticka disktrasor. Två trasor räckte ett nystan till och på bilden syns den första. Tre räta, tre aviga i lika många varv, sen avigt på räta och tvärtom. Den andra trasan  stickades efter Claras fina mönster, men har inte fastnat på bild så ni får titta på hennes trasor istället. För ett par veckor sedan började jag på en till trasa, klargrön av loppisgarn som troligen är i bomull. Jag var tvungen att börja på en ny stickning, ett projekt var på paus i väntan på mera garn och den andra stickningen krävde mösterläsning vid datorn, men sticka skulle jag ändå. Nu är den trasan i mosstickning klar och av resten av det nystanet blir det en trasa i irländsk mosstickning. Den stickningen ligger nu och vilar sig i en skrivbordslåda på jobbet (kaffepausstickning som inte kräver så mycket koncentration) för jag har så mycket annat intressant på gång. Yllebyxor i magic loop-teknik, kofta med fina fabelfärger och runda, randiga sittunderlag.

Annons