Det var knappt så jag kom ihåg lösenordet till bloggen , men kanske jag har kvar nån enstaka läsare trots två månaders tystnad. Hojta gärna till i så fall! Nu tänker jag mig i alla fall omstart. Det finns några pärlor bland vårens kreativitetsutlopp att visa upp och flera saker som är fem före färdiga.
Samtidigt som jag ägnat mig åt vardagsrumsmålning och trädgård istället för att blogga har jag än en gång funderat på det absurda i att ha så mycket garn och tyg som jag har. Att nystan och tygbitar bara ligger och trycker i lådorna är ju till ingen nytta och fastän jag oftast använder av sånt jag redan har hemma tycks det inte minska någonstans. Hur länge skulle jag egentligen kunna sy och sticka snygga och användbara saker utan att bli utan material? Tycker frågan är värd att fördjupa sig i och eftersom enstaka månader med köpstopp passerar rätt så obemärkt drar jag till med ett halvår nu. Målet är en synlig minskning i lagren och en utrensning bland sånt jag ändå inte kommer att använda. Om tillbehör saknas är det ju ok att skaffa sånt, men ett nytt tyg- eller garnköp måste kvitteras med att motsvarande mängd åker ut. Jag skulle gärna sy mera till mig själv men där brister nog tygförrådet och vissa presentidéer har jag inte heller material till så det är bra med utrymme för byten. Hur det går berättar jag förstås om här och jag tror att Semilla-samlingen på bilden är nästa i tur när garnprojekten jag har på hälft blir klara.
Malins Mångahanda 
Känner igen funderingarna på förråden. Jag inser att jag nog har material som kommer att räcka flera generationer… Men jag försöker inte direkt få förråden att krympa, bara inte svälla ut mer än vad som ryms i befintliga utrymmen. Det går dock si så där… För att få tyg att gå åt är det absolut att rekommendera att sy vuxenkläder, gärna herr, för då försvinner plötsligt 2 m i ett nafs. Samma sak gäller förstås garn, men då tar det ju också mycket längre tid att göra en vuxentröja än en barnvariant.
Haha, tror många känner igen sig, inklusive jag själv. Har samma ambition som du och efter den senaste tröjan kan jag häpet konstatera att det senaste årets projekt faktiskt märks i mitt minst sagt väl tilltagna garnskåp. Jag skulle inte vilja påstå att det tunnar ut, men nu syns det faktiskt att samlingen minskar så sakteliga.
Låter mig dock inte lockas av detta faktum, utan fortsätter resten av året med samma höga ambitionsnivå!
Kul att du är tillbaka. Ser fram emot fin inspiration framöver!
Tack, skönt att höra att det kan synas i massorna att man försökt använda av det man har. Ska bli intressant att se hur det går.
Hojt, hojt, jag är kvar! 🙂
Familjen tycker att jag har mycket garn – och mer har jag ju till och från – men däremellan omsätts det ju i diverse stickade plagg. Jag tycker inte att jag har så mycket att jag skulle börja ifrågasätta mängden och det finns en plan för det mesta, men sen är det ju så att det går lite i perioder med vad man hinner och orkar så det minskar ju lite klumpvis.
Vad ska det få bli av den härliga garnbuketten på bilden?
Buketten ska bli en barnkofta och en sjal, har jag tänkt. Och när jag skulle svara på resten av din kommentar blev det så långt så det får bli ett eget inlägg någon dag.