Oktober blev de halvfärdiga projektens och de trasiga strumpornas månad. I syjuntan blev vi utmanade att göra klart allt vi stuvat in i skåp och lådor och många hakade på. Så också jag, men det tragiska är att jag var den med flest gömda projekt. Jag listade närmare 50 saker, och kläderna som skulle repareras eller ändras uppgick till långt över hälften. När de andra efter en vecka berättade att de fixat undan alla saker redan och pustade över sin insats grymtade jag bara till svar. Listan är ännu lång och det som stör mig mest är att den här utmaningen, hur välbehövlig den än är, rimmar så illa med den om att få garnlagren och tyggömmorna att minska. Jag inser ju ändå att det verkligen vore bra att lappa alla trasiga byxknän storebror förorsakat innan lillasyster vuxit ur byxorna, så jag fortsätter väl i samma stil i november.
I oktober gick det i alla fall så här:
– 1 tyg, två kom in och tre tog slut. En stor del av månaden kämpade jag på med gardiner till vardagsrummet, men nu hänger de där de ska, fodrade och fina.
+ 3 garnnystan. 4 nysan in och 1 som tog slut, skyller på födelsedagen och ett inköp som är tänkt att förvandlas till julklapp.
Den glada nyheten nu är att det äntligen finns förutsättningar för bilder här i bloggen igen! Min kamera som dog av ålderdom tidigare i höst har nu ersatts med en betydligt piggare yngre förmåga, och när jag jämför bilderna måste jag erkänna att kameradöden nog sist och slutligen var en bra sak…
…och så finns det ett nystan som väntar på transport till dig… Kämpa på bara!