Den lilla familjesemestern i augusti krävde en ny stickning, så jag började på dotterns kofta i blandade färger av Semilla. Tack vare randgeneratorn jag återupptäckte blev det härligt oregelbundet och det gjorde att jag inte tröttnade på stickningen heller. Tyvärr blev det svårt att få garnet att räcka i slutet, så jag kom lite av mig. Trådarna fäste jag kring nyår, sen tog blockning och fotografering sin tid och nu har koftan äntligen kommit sig hit till bloggen, och framför allt i användning, det är ju det viktigaste!
Mönstret är Tant Koftas kofta och garnet BC Garns Semilla DK, därav namnet Fröken Semilla på tröjan. Knapparna har sin egen lilla historia, de är köpta på en marknad av någon lokal snickare och doftar så härligt som bara enträ gör. (Efter en storm i höstas sparade jag en gren av körsbärsträdet som blåste sönder, ska be pappa göra knappar av den.) På tal om Semilla måste jag erkänna att jag har ett lite knepigt förhållande till det garnet. Garnet är ekologiskt, drygt och lagomtjockt och framförallt älskar jag färgerna. En njutning att sticka med, men buhuu, det noppar ju. Jag fick en härlig samling nystan i olika färger av min syster för ett bra tag sedan och den här tröjan var ett försök att använda upp dem. Förstås gick det som det brukar då befintliga nystan ska gå jämnt ut, de tar slut i förtid och när plagget är klart har man lika mycket, eller mera garn kvar, än när man började.Så nu ska det bli ännu en randig tröja, den här gången ska Semilla blandas med Kauhavan Kangasaittas Panda (som inte tillverkas längre) och lite Drops Karisma, enkom köpt för projektet. Jag måste bara hitta rätt sticka först, den tycks ha försvunnit…
Trist med nopprigt garn i en sådan färgglad, finfin kofta! Stickade ett par halvvantar åt dottern i samma garn och trodde nopprigheten berodde på att de inte tålde hårt vantslitage…
Underbar kofta och så roligt med historien om knapparna.