Lilla fina hyllan

Jag fortsätter på samma tema, hemmafix med tidsfördröjning. Det började med någons pyssliga blogg (minns tyvärr inte vilken) och en fin hylla, sen gick det ett tag. Vi åt för ovanlighetens skull chips ur rör och rören hamnade under diskbänken. Där stod de någon månad, innan jag pysslade ihop dem med dottern (mest jag, men hon valde åtminstone papper). Efter att alla klädpinnar som höll ihop skapelsen medan limmet torkade togs bort hamnde hyllan på fönsterbrädet i väntan på att hängas upp, och när den väl hängdes upp flyttade inga saker in i den. Vid det laget var jag var ganska led hela projektet, men när Legoflickorna flyttade in blev det ju ändå så bra, så bra!

Annons

Hemmafixarnas hopp

Vem vill väl inte snabbt och effektivt, med ett leende, åstadkomma de förbättringar hemma man tänkt sig och suktat efter på Pinterest och i bloggar? Jag vill absolut, men min plats är nog inte bland de som tycks klara av just det. Min uppgift är nog istället att inge alla långsamma hemmafixare hopp, för även den långsammaste är nog klar fortare än jag. För tillfället är jag ändå mycket glad över köksstolarna jag målat svart (idén föddes för åtminstone tre år sedan och arbetet har pågått i ett par år) under möbelrestaureringen jag går på. Stolarna är målade med Ottossons färg och jag ville verkligen tycka om den färgen, människor jag sätter stor tilltro till talar så varmt för den, men det var inte enkelt. Sutresultatet är jättebra, men då är det också mycket arbete bakom. Avslutningsvis dessutom ett varv med lack (Tikkurila Kiva), för ytan skulle annars inte ha passat köksstolar i en barnfamilj.

En annan glädjande sak i köket är min egenhändigt fixade familjekalender. Att teckna hör inte till mina favoritsysslor (det finns för talangfulla familjemedlemmar och släktingar för det), men plötsligt blev jag inspirerad av barnens torkade tuschpennor och nu har vi en kalender med unika illustrationer för hela året. Att vi inte kunde ta den i bruk före mitten av februari är smällar man får ta. 

Pyjamasdagar

Jag är av den sorten som kan trivas bra i pyjamas en hel dag, och sonen släktas på mig. Vardagen är alldeles för full med tjat och tider att passa, men på helgerna får vi ta igen det. På sylan, som känns väldigt avlägset nu, sydde jag varsin ny pyjamas till barnen och blev så väldigt glad av dem. Jag sydde väldigt lite på hösten och det var länge sedan jag tyckte det var så här roligt att se vad som växte fram ur symaskinen. Tygkombinationerna blev helt rätt och de applicerade rävarna på de prickiga byxorna sitter verkligen där de ska. Elefantranden på de andra byxorna gillar jag också, men den byxan måste förlängas lite, tröjärmarna jag gjorde dem av räckte inte ritkigt till, visade det sig.

Hooray för SyLan!

Jag är nyss hemkommen från årets första Sy-Lan och är mycket nöjd över dygnet med bästa syjuntan. Bortsett från det härliga sällskapet har jag varit ovanligt produktiv vid symaskinen och fått massor med ny inspiration! Den broderade grytlappen, som levde ett tidigare liv som väst, får sammanfatta det hela. Och även om tanken är att intonationen kan varieras enligt dagsformen finns idag bara uppriktig glädje i uttrycket. Dessutom var det roligt att brodera, jag gör det sällan men blir ofta positivt överraskad (och håller mig till kedjestygn).

Fantastiskt fyndat

Här har det varit tyst och lugnt ganska länge, men drömmen om en inspirerande blogg med mycket återvinningstänk lever kvar. Och loppisfynd är ju återvinning om något, så här kommer hösten bästa och största fynd. Inspirerade av vänner som kan det här med att fynda på Findit började vi också spana inredning. Nybörjartur kanske, men det fanns två annonser samtidigt med likadana stolar från helt olika ställen! 30 km österut hämtade vi sex stolar med brunt tyg och 100 km norrifrån blev det fyra med grönt tyg. Och de gör sig verkligen väl i vårt vardagsrum! Nu är det snarare bordet som inte matchar, men jag älskar storleken på det. På sikt ska väl alla stolarna få likadant tyg, men tills vidare är vi mycket nöjda så här. När jag fotade stolarna råkade fruktfatet vara välfyllt med matchande frukter och grönsaker, så det fick också komma på bild. Dessutom är det ett av de absoluta favoritfynden någonsin, tillsammans med ett gäng gröna glas kom det hem från ett loppisrace i Malax för några år sedan. Årets jätteäpple, som jag visade tidigare, får också vara med på ett hörn igen. 

Tygloppis på lördag

Hipp hurra, nu är det dags igen! Än har jag inte gått igenom mina gömmor i jakt på vad som kunde vara fynd för andra, men för inspirationens skull får en gammal fyndbild hänga med.

Sommarens sista söndag

22 september var det fortfarande sommar, kändes det som. Barnens lekstuga (som väl främst är dotterns, sonen hävdar hans hem är i kojan under en buske) hade äntligen blivit färdig (jo, vi har bott här i 1,5 år) och jag tyckte det var värt en ordentlig inflyttningsfest. Renoveringen går knappt ens i snigelfart, så festligheterna var minst lika mycket för min skull som för barnens. Jag kände verkligen att detta framsteg behövde firas och hoppades det skulle smitta av sig på andra projekt här hemma. Huruvida det blev så låter vi förbli osagt.

Inflyttningsfest blev det i alla fall, med ballonger, kladdkaka och grannbarnen som gäster. De satt på filtar på gräsmattan och idag känns det helt otänkbart när man ser dem i tshirt på bilderna. Och bilder blir det många av för omväxlings skull.Själva lekstugan är fuskrenoverad. Uthuset den finns i skulle behöva en total genomgång, men nu är det inte läge för det. Istället rev jag de gamla skivorna som fanns på väggarna och lade upp tapet med häftpistol. Tidigare har rummet varit ett omklädningsrum till bastun som funnits i rummet bredvid. Den gröna väggen är gamla skorstensmuren och den lilla spisen fick vara kvar som lekkök. Hyllan slängde vi ut ur en skrubb på vinden och den uppfinningsrika flickan har våningssäng åt dockorna på de nedre hyllorna och köksgrejs högst upp. Multifuktionell möbel för compact living.

Såväl tapet som övriga möbler och textilier är från loppis och jag är är riktigt nöjd med hur allt matchar. Ingen ska ändå få för sig att lekstugan speglar hur det ser ut inne hos oss, det är mer principen ”ordning i det lilla – kaos i det stora” som gäller. (Samma princip som gör att jag ordnar mina kläder i skrubben i färgordning.)

Annat trevligt som hände denna kanske sista sommardag var ett grodmöte i trädgården och goda vänner på besök. Och när sommaren tar slut kommer visst julen som nästa?

Tjejgrej och pojkpyssel

I augusti firade vi dottern som fyllde fem och när hon hade kompiskalas var det fem fina flickor här och firade henne. Efter det tidigare välbeprövade konceptet fick de färglägga figurer som jag ritat och någon vecka senare fick de hem sina söta prinsessor. Den här gången blev baksidan av ett mönstrat tyg (jag borde verkligen visa er klänningen jag sydde av det i somras!) och det blev bra det också.

Samtidigt som jag gjorde prinsessorna klara passade jag på att fixa en hund, en katt och ett slott som sonen och dottern gjort, så nu finns det ordentligt med sällskap (och ett hus) till kungen och prinsessan som gjordes tidigare. Den prinsessan har nu krönts till drottning, när den lilla dök upp.

Rutiga rester

  För ett tag sedan började jag ju på restgarnsvantar av tunna pyttenystan. Här är resultatet, fotade redan för två veckor sedan. Det blev många små rutor innan vantarna var klara, men det var en rolig stickning. Totalt gick det åt 18 nystan, så de var verkligen inte stora. Jag gjorde båda vantarna parallellt, för att få dem någotsånär lika, men jag delade inga nystan för att få samma färg på samma höjd på båda vantarna. Därför är de ganska olika, men jag gillar dem trots att jag annars förespråkar symmetri.

Sex härvor och sju frågor

En förkylning och den bortslarvad kabel har fördröjt det här inlägget, som utlovades redan på onsdag, men nu är det i alla fall här. Clara hedrade Stick with us podcast med att svara på de sju snabba frågorna från deras sista sändning, och jag tyckte det var en bra idé.

Metall- eller trästickor?
Trä.

Svenska eller engelska mönster?
Både och, eller oftast utan på grund av min ändlösa tro på att jag kan minska på min stash. Men man kommer ju inte ifrån att utbudet är oändligt mycket större på engelska, så jag är glad att jag inte tycker språket gör nån skillnad.

Räta eller aviga maskor?
Räta, men inte rätstickat.

Spets eller flätor?
Stickar hellre spets, men flätor är mera min stil på kläder.

Strumpstickor eller magic loop?
Oftast blir det sockor och vantar på strumpstickor, ärmar och ben med magic loop.

Enfärgat eller melerat garn?
Enfärgat.

Tjockt eller tunt garn?
Tunt.

De sju frågorna får sällskap av sex härvor jag inte kunde motstå på Röda Korsets loppis. De blå är en blandning av 60 % bomull och 40 % viskos, ett Finlaysongarn som heter Safari och jag visste inte ens att Finlayson gjort garn. Men försäljningsrätten hade Lassila & Tikanoja enligt banderollen, lite förvirrande eftersom jag tänkter på sopbilar när jag hör det företagsnamet. Den gråa Novitahärvan är 70 % bomull med 30 % ull. Victoria är namnet, ”Puuvillalanka + pehmeä villasydän” (Bomullsgarn + mjuk ullkärna). De ska få bli en tröja, jag vet bara inte hurudan än. Men det grubblar jag gärna på.