Häromdagen råkade jag tappa vårt strykjärn i golvet, ställde det helt enkelt för långt ut på kanten av strykbrädan. Ingen sorg, snarare så att jag var rädd att maken skulle tro jag gjorde det avsiktligt. Å andra sidan är det han som inte stryker lika mycket som haft mer aversioner mot strykjärnet man fick med en Ellosbeställning för 1 euro. Allt för länge har det hållit ihop, vi har bara väntat på dess sista ångpust och nu får vi alltså förpassa det till avfallshanteringen.
Men stryka behöver man ju, åtminstone när man syr, och med en ringsjalsbeställning och en ofållad klänning tyckte jag att strykningen inte kunde vänta allt för många dagar. Passade på att låna de bortresta grannarnas strykjärn när jag vattnade blommorna, man måste ju passa på att utnyttja dem till fullo så länge vi har dem kvar. Och plötsligt var det en njutning att stryka och den strykglädje som förekommer hos en viss person bland vännerna tedde sig inte längre så märklig. Hela hopen med ostruket fick stryka med, allt medan jag njöt av filmen Amelié.
00.23, när filmen var slut, fick symaskinen vakna och nu är klänningen fållad. Ska byta tråd och kanta sjalen. Och vilken dag återkommer jag med en augustilista, måste bara först fundera över vad jag ska lista denhär gången. Tänk vad en ledig dag och sovande barn kan göra för inspirationen.
Vi var förresten och titta på ett hus idag. I en skrubb såg jag vackra påslakan i bästa retrostil och undrade givetvis genast om de kan tänkas ingå i ett eventuellt husköp…