Del 4

Oktober blev de halvfärdiga projektens och de trasiga strumpornas månad. I syjuntan blev vi utmanade att göra klart allt vi stuvat in i skåp och lådor och många hakade på. Så också jag, men det tragiska är att jag var den med flest gömda projekt. Jag listade närmare 50 saker, och kläderna som skulle repareras eller ändras uppgick till långt över hälften. När de andra efter en vecka berättade att de fixat undan alla saker redan och pustade över sin insats grymtade jag bara till svar. Listan är ännu lång och det som stör mig mest är att den här utmaningen, hur välbehövlig den än är, rimmar så illa med den om att få garnlagren och tyggömmorna att minska. Jag inser ju ändå att det verkligen vore bra att lappa alla trasiga byxknän storebror förorsakat innan lillasyster vuxit ur byxorna, så jag fortsätter väl i samma stil i november.

I oktober gick det i alla fall så här:

– 1 tyg, två kom in och tre tog slut. En stor del av månaden kämpade jag på med gardiner till vardagsrummet, men nu hänger de där de ska, fodrade och fina.

+ 3 garnnystan. 4 nysan in och 1 som tog slut, skyller på födelsedagen och ett inköp som är tänkt att förvandlas till julklapp.

Den glada nyheten nu är att det äntligen finns förutsättningar för bilder här i bloggen igen! Min kamera som dog av ålderdom tidigare i höst har nu ersatts med en betydligt piggare yngre förmåga, och när jag jämför bilderna måste jag erkänna att kameradöden nog sist och slutligen var en bra sak…

Annons

Vantrester och restvantar

Före julen stickade jag ett par dubbla vantar till sonen, och de har varit i flitig användning hela vintern. Både jag och han blev ledsna när den ena försvann för en vecka sedan, och det bara var en ensam vantrest kvar. Som tur var hade jag ett par nya på gång. Yttervanten var stickad men där hade det strandat. Den akuta vantbristen och flera dagar med föreläsningar fick mig att ta itu med projektet igen, och det blev den här veckans gamla halvfärdighet i aprilutmaningen. Den yttre vanten är stickad av Maija-rester, innervanten är stickad av Fabel- och Lanett-rester. Innervanten syns ju aldrig, inte ens här, så där kan man verkligen passa på att göra sig av med småsnuttar. Tre små nystan försvann inne i det här paret.

Förra veckans bidrag

Just det, aprilutmaningen Använd det du har höll jag på att glömma bort förra veckan. Men söndagen började på bästa sätt, med en stund vid symaskinen före frukost. Då blev dessa två kalsonger klara (Ottobre 4/04 förstås) och de är därmed förra veckans avklarade halvfärdighet. Samtidigt får de representera alla de kort- och långkalsonger jag sytt i vinter som jag inte bloggat om. Det är ganska många par, ibland funderar jag på om jag alls syr annat. Lite trist, men nödvändigt, och bra medicin mot tygresterna.

Söndagen fortsatte sedan med en eftermiddag med stickning och ljudbok på tåget, också det bra mot halvfärdigheter och materialrester.

22. Malin och Malin

Titta en sån skatt min mamma hittade när hon sökte efter dockkläder åt min dotter! Jag var fem år när tshirten gjordes, troligtvis med hjälp av storasyrran. (Och jag behöver aldrig mer skämmas för att saker lämnar obloggade länge, allt annat är betydligt färskare än det här.) Jag kan nog inte ha färglagt rutorna, men designen är min. Riktigt roligt dessutom att den passar så bra på dottern nu! (Mindre roligt att hon hann få yoghurt mitt på magen innan jag fotade. )

Det är Malin för hela slanten här i bloggen idag, för i luckan finns ännu en Malin! En gul apelsin bloggar om stort och smått i livet, kloka ord av både stora och små. Snygga tygtryck designar hon också.

21. Velourbyxor och Polliver

Nån gång på våren insåg jag att barnen hade lite ont om mjukisbyxor, men innan jag hann åtgärda problemet löstes det av sommar och shortsväder. På hösten när byxorna behövdes igen kom jag inte ihåg om jag gjort nåt åt saken på våren. Därför har dottern nu två par byxor i samma tyg, ett par mjukisbyxor utklippta på våren och ett par leggings utklippta på hösten. Bättre än inga byxor alls.

Tyget räckte inte riktigt till leggingsen, så de är skarvade och skarven döljs under ett fint band med prickar. Tyvärr visade det sig att prickarna inte är lika tvättäkta som resten av plagget, så efter ett tag är det väl bara ett rött band. Trist javisst. Trist är också blixtljuset som ofta är det enda att tillgå den här tiden på året.

I dagens lucka har jag gömt Polliver, där virkning, katter och ett skönt hus blandas till en härlig mix.

20. Nattkaniner och Krickelin

Egentligen skulle det bli en klänning till dagisfotot, men när jag klippt enligt Welinders klänningsmönster insåg jag att form 2 nog var ett nattlinne och inte en tunika eller klänning. Och dottern har sovit så ofta i långkalsonger och trikåtröja på sistone ett en ny pyjamas antagligen passar bra.

Notera att jag nu verkligen satt saxen i det legendariska kanintyget från JNY, som nog var något av startskottet för trikåretrotyger i sybloggar. På de fyra år (eller hur många det nu är) som gått sen tyget kom har stilen på trikåerna ändrat och tyget känns inte lika härligt som det gjorde då. Typiskt mig att jag pantat så länge på tyget att det nu känns gammalt och lite trist… Men mjukt och skönt är det ändå.

Jag borde kanske förnya mitt tyglager, nån som däremot förnyat sin blogg är Krickelin. Hon har ju så fina bilder!

19. Orange rutor och soliga rum

Oj, vad det gick dåligt med bloggkalendern när jag tog lite paus. Så där är det när man latar sig, då är det mycket värre att komma igång igen efteråt. Men nu är jag här igen och flera dagar med dottern i kalendern utlovas. Dottern som alltid försöker få tungan att synas när jag fotar henne… Dagens klänning är lite mer än bara inspirerad av Polarn och Pyret, de hade en fin grönrutig klänning i en katalog för nåt år sedan som liknade den här. På en tygbytardag på Syjuntan kom rätt tyg emot i form av ett dynvar men sen tog det ett tag att få klänningen klar eftersom halshålet krävde en del tankearbete. Hela dynvaret gick åt och ärmarna är så korta just för att dynvaret inte räckte till mer än så.

Som ni säkert förstår handlar det mesta här om inredning, renovering och flyttlådor numera. Idag har jag börjat packa och på tisdag ska lägenheten vi nu bor i visas upp. Och när jag inte städar eller packar inspireras jag gärna av Lotta med bloggen Solrum!

10. Vantkavalkad och en fröken

Hos 50 villapeikkoa, som jag länkade till för någon dag sedan, hittades beskrivningen på dubbla vantar. Genom att plocka upp maskor efter mudden på avigsidan och sticka en till vante får man två vantar i en utan att mudden blir tjock och bökig. Det är ju hur bra som helst, och det blir säkert flera par! Till de här använde jag gammalt Nagano till utsidan och Fabel, som är lite tunnare till insidan. Den inre vanten är stickad med en halv storleks tunnare stickor.

Eftersom jag redan länkat till 50 villapeikkoa har jag gömt Fröken Blund slår dank i dagens lucka. För länge sedan hittade jag in på hennes blogg pga det speciella namnet. Hon har ett så fantastiskt språk att jag genast fastnade och där är jag kvar.

7. Yngsta designern och ett ylletroll

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen, en riktig långkörare både vid symaskinen och i bloggen är bevisligen färdig (och nästan urväxt dessutom). Jag tror sonen var två eller tre när vi började på, tillsammans valde vi modell och kombinerade detaljer ur olika mönster enligt hans preferenser och han fick välja tyger. Färg- och mönsterkombinationerna var frimodigare än vad jag själv skulle ha gjort och det var riktigt roligt när pojken själv fick bestämma hur hans tröja skulle se ut. Sen tog det tyvärr mer än lovligt länge att få plagget klart, fram för allt strandade jag på sprundet med dragkedjan. Nu när tröjan kommit sig hit till bloggen börjar ärmarna vara för korta, kanske det är dags för ett nytt gemensamt projekt?

En annan designer, som jag upptäckt i höst, är ylletrollet med bloggen 50 villapeikkoa. Idag upptäckte jag att hon har rea på sina mönster och hennes 10 days är en av mina favoriter!

5. Stjärnfamiljen och en annan pappa

Stjärntyget som skymtade i ett tidigare inlägg räckte till en hel del, och för en gångs skull klippte jag slut på tyget på en gång. Måste säga att det var överraskande roligt och tillfredsställande, ska nog göra så flera gånger. En hel del räckte det till, som synes.

En pappa syns i det här inlägget, en annan pappa har födelsedag idag och har ni inte läst Knoddbloggen som pappan till femåriga tvillingflickorna S och T skriver ska ni göra det! Den uppdateras inte så ofta, men det är värt att vänta på och i väntan på nåt nyttinlägg  kan man läsa de gamla, bloggen sträcker sig ända tillbaka till babyåldern.