Om några timmar är det dags för basar på dotterns dagis! Barnen har pysslat och planterat påskgräs, snälla föräldrar och far- och mormödrar har bakat. Leksaksloppis blir det också. Själv har jag massproducerat näsduksfodral. Det blev tydligt att de blåa tygerna lyser med sin frånvaro, men jag hoppas på goda affärer och bra med pengar till nya uteleksaker på dagis!
Ibland är det bäst att ge sig och nu har jag äntligen insett att jag och de blå sexkanterna av restgarner inte har en framtid tillsammans. De som skulle bli en dockfilt blev bara några stycken. Och det måste vara rätt så länge sedan jag började, för de är från den tiden då dotterns enda ord för färg, oavsett vilken färg det gällde, var ”bå”. Hon är fyra nu och har ett betydligt större ordförråd än så, även om L och några andra konsonanter ännu är lite svåra. Så nu packar jag de stackars virkade lapparna i en liten påse och sen får de flytta ut tillsammans med annat överflödigt. Jag föreställer mig att de hamnar hos någon virksugen tant som får lite hjärngymnastik medan hon funderar på hur de är gjorda. Sen gör hon hundra till och syr ihop en filt som får värma barnhemsbarn i någon av de forna öststaterna. Ett sånt gott öde skulle lapparna aldrig få hos mig och när jag nu bestämt att de ska flytta känner jag hur inspirationen för andra halvfärdiga projekt rinner till.
Garnresterna däremot, de behåller jag. De får lära barnen sticka, tjäna som udda ränder i små projekt, agera paketsnöre och ställa upp som pysselmaterial i söndagsskolan. Senaste söndag fick några nystan förvandlas tillbaka till fårpäls, bara jag får bilderna ur telefonen skall jag visa er!
När en föreläsningsstickninig tog slut i förtid blev det till att snabbt hitta på nåt nytt av vad som fanns hemma och de här sockorna fick sin början. Först tänkte jag att maken skulle få dem, men när jag hörde om Yles insamling fick maken vara utan. Tillsammans med Lions samlar Yle in sockor till barnhems- och skyddshemsbarn, barn som annars tjatar på personalen om handstickade sockor. Allt från babysockor till storlek 45 önskas och än finns det tid att bidra, insamlingen tar slut 28.2.
Fotot är taget förra helgen, sockorna blev klara idag och fastän jag har flera nya projekt i huvudet lockar det ändå att sticka mera restgarnssockor till insamlingen. Fyra små nystan 7 bröder och lite av svärmors garn gick åt till de här sockorna och ett par babysockor skulle jag väl hinna med ännu?
Ifjol deltog jag i en KAL (knit along) som kallades Månadens Mönster. Ett mönster på en fläta, spets eller diagram för en rapport i ett flerfärgsmönster gavs en gång i månaden eller varannan månad och sen fick man sticka vad man ville och rapportera i en gemensam blogg. Upplägget var väldigt intressant och det fanns en stor bredd i resultaten, men jag hade ju förstås lite svårt att hålla mig till tidtabellen. Andra hade det också, så till slut rann det ut i sanden, men en sak lyckades jag genomföra från början till slut.
2 nystan Drops Alpacka ur gömmorna fick bli en lång halsduk i vintagespetsen som var maj månads mönster. Det tog ett tag innan jag förstod hur mönstret fungerade och jag måste rita upp en egen version för att få bort kantmaskorna från mitten, men sen blev den riktigt fin. Den blev klar redan på sommaren (alltså 2011), jag blockade den på jobbet när de flesta andra var på semester (kommer att sakna anslagstavleväggarna om jag inte får vara kvar efter nyår). Eftersom den hamnade i julklappsreserven kunde jag inte blogga om den, men jag kom aldrig på vem den skulle passa bäst till. Därför fick den idag landa i Sisters Finlands insamlingslåda och jag hoppas den blir till glädje. Det känns som om det här projektet blev riktigt ordentligt avslutat nu när halsduken är bortskänkt och ombloggad, passar bra ihop med min strävan i övrigt att få ordning på saker och ting.
Oj, där gick hela augusti utan inlägg i bloggen. Nu har det gått en månad till med inköpsstopp och näe, det här är inte speciellt svårt. Men inte kan jag heller räkna upp garner och tyger som tagit slut. Fastän jag handarbetet på ganska flitigt den här månaden har det lämnat rester av allt…
Jag har fått ett syuppdrag som är både smickrande och hemskt. Det gäller en mössa till en liten cancerpatient, som kommer att tappa allt sitt hår. Mamman vill ha en mössa som är skön och också kan användas inomhus i vinter. Skönt att få göra något konkret som kan hjälpa, men hemskt eftersom man mest bara tycker att sjukdomen inte alls ska existera, överhuvudtaget.
Jag och mamman enades om bambutrikå, mjukt och skönt direkt mot huden. Men hur ska jag sy för att det ska bli så skönt som möjligt? Borde mössan sys med täcksöm för att inte riskera att den skaver? Vilken modell är bäst för att sömmarna ska vara så få och skonsamma som möjligt? Hjälp nu med all er samlade mösserfarenhet!
Vasa stad hotar att stänga öppet dagis och sluta med parktanterna för att spara pengar. Istället skulle det kosta staden mera, fler barn skulle behöva dagisplats! Öppna dagis spelar en viktig roll som mötesplats för föräldrar och barn och lekparksverksamheten är till stor hjälp i vardagen. Verksamheterna är dessutom viktiga för att barnen ska lära sig umgås med andra barn och lita på andra vuxna.
Vi är tre mammor med ”barn i parken” som genom namninsamling vill arbeta för att öppet dagis- och lekparksverksamheten i Vasa ska bevaras. Namnlistor finns i stadshusets lekpark, vid Kyrkoesplanadens rådgivning och på Gustavsborgs öppna dagis. Dessutom kan man skriva på på
http://www.adressit.com/vaasan_avoinpaivakoti
Gör det!
Fortsättningsvis är det bara stickning som gäller här. Mitt sockprojekt följer med i väskan vart jag än far och är det vackert väder stjäl jag en halvtimme i solen vid lunchtid eller på vägen till eller från jobbet. Jag är inte riktigt på topp nu och inser att det här är en sorts terapi. Igår väckte jag ändå symaskinen ur sin dvala för att äntligen sy klart en beställd ringsjal. Alternativet var att fylla i papper till FPA, så valet var ganska enkelt. Avslutade sedan kvällen med stickningen och en ljudbok.
Stickning är för min del betydligt långsammare än att sy så något nytt att visa upp på bloggen har jag inte. Däremot har jag ju mycket gammalt som jag inte bloggat om. Som dessa två lapptäcken.
Förra hösten fick jag ett infall och började klippa lappar till ett lapptäcke. Klippte och klippte en kväll och tyckte till min förvåning att det var riktigt meditativt. På våren sydde jag ihop lapptäcket och först nu har jag fotat det. Alla lappar är av mina resttyger, baksidan är en fleecefilt. Och av den filten lämnade det kantbitar, som i sin tur tillsammans med andra fleecerester, blev ett till lapptäcke. Det i sin tur fick baksida av ett gammalt lakan. Nu, när jag flera månader efter att de blev klara har fotat dem, ska jag se till att de lämnar lite ledigt utrymme efter sig i vår skrubb. Jag får bättre ordning och någon som annars inte har något täcke får värma sig.
På trettondagsafton detta år blev det ingen maskerad, fastän traditionen så bjuder här hos oss. Istället ägnade jag och maken de sena timmarna till att möblera om i vardagsrummet, vi har nämligen slagit på stort och beställt nya soffor. Två stycken till och med, så snart åker den blåa bäddbara ut, hurra! Hur som helst leder ju varje omstrukturering av vårt hem till att det hårt belastade arbetsrummet blir ännu mer belamrat med saker man inte vill titta på annanstans, denna gång inget undantag.
Tyg och garn upptar nog mer utrymme än jag vill erkänna, men någonstans i bakhuvudet finns sanningen om att det totalt sett är en hel del textilt jag samlat på mig, även om jag har det noggrant undanstuvat på olika håll och kanter av lägenheten. Under 2008 sydde jag några plagg och stickade ett par kramdjur med mindre lyckligt lottade i åtanke, och min förhoppning är nu att jag ska göra ännu mera sånt detta år. Att sticka hjälpjössar till Röda korset, som den som sonen har i famnen på bilden, är absolut inte svårt och perfekt för överlopps garnrester. Enkla barnkläder passar ju också bra till RK, Frälsningsarmén, Hoppets Stjärna eller någon annan av de många organisationer som koordinerar hjälp till behövande. Så nu vill jag utmana mig själv och alla mina syende, stickande och virkande medbloggare med tyghamstertendenser (eller garndito) att ägna åtminstone ett projekt under 2009 till bättre behövande!
Det har blivit många ugglor på sistone och tre marknader har jag medverkat på. Tänkte visa upp dem nu när jag har ugglat färdigt för denna gång. Ugglorna är sydda av återanvända tyger, främst påslakan och dynvar (örngott) och knapparna (ögonen) är också loppisfyndade eller på annat sätt återvunna. Allt som syns är alltså återbruk, endast fyllningen är ny.
Till marknaden, eller basaren, igår blev det alltså också små ugglor. Hann tyvärr inte sy upp så många olika av dem, men jag trivdes med att sitta på basaren hela dagen även om affärerna inte gick så bra. Bordshyran blev betald och med trevligt sällskap kändes det som semester. I nästa år blir det nog flera marknader för min del hoppas jag, måste bara hitta på någon bra produkt.
De ugglor som blev över, dvs de flesta, ska jag ge till juniorhandelskammarens insamling av julklappar till fattiga familjer i nejden. Hoppas barnen som får en uggla på jul blir glada! En stor röd har jag kvar, men den kommer troligtvis också att hamna i någon tomtesäck.
Malins Mångahanda 