Ibland överraskar man sig själv

Jag har inte riktigt insett varför lappteknik blivit så stort och jag har stört mig på att det tycks vara som med maskinbroderi, de som blivit bitna gör allt av lappteknik bara för att det går, inte nödvändigtvis för att det är praktiskt eller snyggt alla gånger. Den ursprungliga idén uppskattar jag, att använda alla tygrester så långt som möjligt, att återanvända så länge det går, men de dyra småmönstrade tygerna tycker jag är onödiga.

Sen såg jag babyfiltar av lappar hos Solig (titta på dem, de är som solsken). Och när jag letade efter ett speciellt tyg konstaterade jag att jag nog har vävda bomullstyger liggandes så att jag skulle kunna börja sy lapptäcken. När jag sytt sjalar har det lämnat många och långa smala bitar som inte riktigt räcker till något men som varit för stora för att kastas. Ikväll när barnen somnat och jag inte hade inspiration till att ta itu med något av de halvfärdiga projekten fann jag mig plötsligt sorterande tyger enligt färg och sen satt jag på vardagsrumsgolvet i ett tyghav och klippte lappar i storlek 14,5 * 14,5 cm. (Den storleken pga att en av de långsmala hade den bredden.) Nu har jag en hög på 80 sådana bitar. Klippandet hade faktiskt en terapeutisk effekt jag inte räknat med, dels krävde inte själva klippandet vidare mycket tankemöda och så är det alltid till glädje när jag märker att mina samlingar minskar (dock endast lite och inte i samma takt som de växer…).

Det tar väl ett tag att sy ihop mina 80 bitar, sen tänkte jag mig fleece på baksidan. Slutdestinationen för filten är ännu öppen, men min tanke är att den ska skickas med hjälpsändning till någon som behöver den bättre i vinter. Nu när jag bloggat om lapparna kan jag ju inte bara lämna dem liggandes, vilket borde öka detta impulsprojekts förutsättningar för att bli slutfört. Jag återkommer…

Annons

Kramgoa vänner

När flytten av arbetsrum och sovrum närmade sig var det flera saker som länge legat och väntat som jag tog itu med. De här två kaninerna var en av de sakerna. Länge har de varit klara, men på fönsterbrädet har de stannat. De är stickade enligt Röda Korsets Hjälpjösse-beskrivning av restgarner och fyllda med vadd. Orsaken till att de stannade på fönsterbrädet var bara att Röda Korset uppger att de ska postas till Tammerfors, medan jag undrat ifall man inte kan lämna in dem hos lokalavdelningen. Bara någon dag före vår lilla flytt kom jag mig äntligen för att ringa lokalavdelningen, som inte hade något emot att ta hand om Hjälpjössarna. Så det var inte svårare än att cykla en kilometer för att de skulle ha en chans att komma sig ut i världen.

Nu hoppas jag att de kommer till glädje någonstans och att jag använder upp mer restgarner på detta enkla sätt.

Tygfynd

Avnjöt en liten loppisrunda i hemstaden förra fredagen, medan sonen lekte med mina föräldrar och maken jobbade. Egentligen spanade jag efter en barnsäng, när Beije ska ta över spjälsängen behöver sonen nåt annat att sova i, men någon sådan hittade jag inte. Däremot kunde jag inte hålla mig från att köpa dessa två tyger, det röda ett dynvar och det bruna ett påslakan.

Vad det ska bli av dem är ännu öppet. Av det röda skulle jag vilja sy en liten klänning, men jag vet inte till vem och det bruna blir i bästa fall något till mig själv. I bästa fall skriver jag eftersom det är så sällan jag syr nåt till mig. Vanligtvis försöker jag hålla mig ifrån att köpa tyger om jag inte vet vad jag ska ha dem till, mest med hänsyn till våra bristande förvaringsutrymmen, de mängder tyg ”utan mening” jag redan har och av ekonomiska och ekologiska skäl, men man ska ju inte vara en slav under sina principer… Nån ekonomisk belastning var inte det här heller, och att understöda ett missionsloppis är ju en god sak i sig. Man kan alltid motivera tyginköp.

Jag köpte samtidigt ett gammalt mönster, men det tänker jag inte visa här för jag tror det får vandra vidare vid lämpligt tillfälle. Vet bara inte till vem ännu.

För bättre behövande

Min inställning till samlande och hamstertendenser är väldigt kluven. Skyller på min barndom, uppväxten i ett hem där ”det som inte finns hos oss, det behöver man inte” och det faktiskt inte rådde allvarlig brist varken det ena eller det andra. Bra att ha kan ju det mesta vara. Men fastän jag spar så jag har av både tygrester och snörstumpar längtar någon del av mig efter en tillvaro där varje nytt tygköp inte medför förvaringsproblem. Och jag vill inte bara ha mer förvaringsutrymme, jag vill bli av med mina tyger och samtidigt göra något vettigt av dem. För slänga bort, det kan jag inte. Å andra sidan blir jag frustrerad när jag får en idé och inte genast hittar material för att förverkliga projektet i mina gömmor. Det tyder väl på att jag borde ha ett stort lager med allehanda färger och material så att inte kreativiteten mattas nånstans mellan idé och inköp?

 

För tillfället är det den del av mig som vill rensa ut och göra sig av med mängderna som är starkare. Passar ju bra ihop med att innehållet i plånboken mest är kvitton och småmynt, och på kontot är det inte bättre ställt. Hur som helst drog jag mig till minnes att Suuri Käsityölehti hade enkla barnklädesmönster utvecklade tillsammans med Röda Korset i nåt nummer när jag prenumererade. Sökte upp det, ritade upp byxmönster, shortsmönster, tröjmönster och klänningsmönster och gick lös på de hopplösare delarna av mitt tyglager. Rester från gardinsömnad våren 2001, rester från mattrasklippning för ett år sedan, ljusblå nallecollege som jag helt klart inte köpt själv och ett randigt trikåtyg som jag skäms över att jag köpt själv, även om det var länge sedan. Och i den papperspåse jag skrivit ”Hjälpsändning” på i väntan på att lämplig mottagare kommer emot finns nu två par ljusblåa nallebyxor, ett par mörkblåa shorts, en ljusblå långärmad och en randig kortärmad tröja och en orange klänning. Allt det i storlek 100/116, som var storleken jag bedömde att mina tygbitar skulle räcka till. Dessutom finns ett par betydligt större shorts av den randiga trikån, de klipptes till strax efter att tyget köptes nångång för kanske 15 år sedan och var faktiskt menade åt mig själv även om det kändes märkligt när jag tittade på tyget och modellen nu.

 

Nu när jag blivit av med fyra tyger får mitt projekt med att klä de bättre behövande vila ett tag och tankarna på att sy något i fleece för detta ändamål får gro medan jag ägnar mig åt något annat. Exempelvis nåt av det som står på aprillistan.