8. Vantkavalkad och Clara

Alla vet ju hur det är med skomakarens barn, tyvärr tycks maken ha det ännu sämre ställt. Hösten kom och kylan kom, men inga vantar hade han. Till och med hans halvvantar med korta fingrar hängde på en skör tråd. Jag började på ett par nya halvvantar, men innan de var klara insåg jag att det vore bättre att sticka hela vantar, det var ju faktiskt höst på riktigt. Garnet räckte också, så det blev tumvantar istället. Om man räknar nystan i garnsamlingen så minskade lagret rejält med det här projektet, eftersom jag använde upp så mycket av mina växtfärgade restgarner som möjligt. (Samma färger finns också i en pläd.) Jag stickade hela tiden randigt med tre nystan och böt färg när något tog slut. Jag stickade dessutom båda vantarna samtidigt med magic loop, för att de skulle bli lika, så det var en del trassel och många stumpar att fästa när vantarna var klara. Men jag tycker de blev fina, skulle gärna ha behållit dem själv.

Nån som kan det här med att sticka och dessutom designar vackra vantar är förstås Clara. Jag har länkat till henne förr, men gör det så gärna igen.

Annons

Höstens finaste färger

I oktober deltog jag i en växtfärgningskurs för att slippa klotta hemma och istället dra nytta av lite synergieffekter. Tycker ändå mitt röda garn, färgat med kanelspindelskivlingar, blev det finaste av alla. Sällskap har det av beige Nallegarn som färgats i andra badet med koshenill, ett till garn som också varit i ett koschenillbad i andra omgången men är mycket blekare, garn färgat av vissna liljekonvaljblad och gult garn som givetvis är färgat med lökskal. Nu gäller det bara att sticka av det också…

 

Vad heter det på svenska?

Candle Flame Cowl (Ravelry-länk) valdes till julstickning för en månad sedan, dvs jag nystade garnet och lade upp maskor på vägen hem till föräldrarna 23 december och maskade av sent på julaftonskvällen. Garnet är färgat med KoolAid, jag färgade över en mindre lyckad växtfärgning och blir så glad över den gulflammiga färgen. Mönstret var lättstickat och riktigt roligt, så följande stickning som påbörjades på juldagen har samma struktur. Tyvärr var det här garnet lite stickigt, men jag löste det genom att fodra med ribbstickad merinotrikå i matchande färg från Myllymuksut så nu är den här, ja vad heter det, riktigt varm. Cowl på engelska, men vad blir det på svenska? Halsvärmare, tubhalsduk, eller nåt annat?

Julkalendern som kom av sig

Ni får ursäkta, men det blir inga fler kalenderinlägg. Det har varit paus pga julklappstillverkning, fastän jag nog har bilder till bloggen. De oediterade bilderna lämnade hemma i datorn och vi har farit norrut för att fira jul. Desto mer att blogga om efter julen istället. Nu ska jag börja sticka en Candle Flame Cowl av gult saftfärgat gladgarn.

God jul alla bloggläsare!

Saftförädling

 

Minns någon garnet jag var så stolt över? Fult växtfärgat under, första bekantskapen med KoolAid ovanpå. Här är första stickverket av garnet, givetvis har sockorna fått gå tillbaka till henne jag fick färgen av. Det var roligt att sticka av garnet, spännande att se hur det artade sig som stickat och jag måste säga jag tycker det blev fint! Än finns det garn kvar, så kanske jag själv också får ett par randiga sockor. (Eftersom garnet är 100 % ull behöver det förstärkning av sockgarn med polyamid i häl och tå.)

Jag hade svårt att få till färgerna när jag editerade bilden, och i misstag blev ränderna gula. Lekte vidare och fick fram flera fina färgalternativ. Vilka tycker du bäst om?

Garn-nörderi

Jag vet att jag visat det här garnet tidigare, efter att jag färgat det med Kool-Aid. Ändå måste jag visa det en gång till när det är nystat, färgerna framträder så fint och själva nystanet blev också snyggt. Jag erkänner, jag är en garnnörd. Nu har jag påbörjat en ny stickning och det här garnet är med, men vad det ska bli måste vara en hemlighet. Kan i alla fall avslöja att garnet gör sig  finfint som stickat.

Växtfärgad tröja

Den här tröjan hör till de verkliga långkörarna i stickkorgen, men tack vare min kampanj mot halvfärdigheter i vintras blev den äntligen klar. Jag tror jag började sticka den hösten 2005, men det kan ha varit ännu längre sedan. När jag tog fram den igen efter en paus på flera år visade det sig att halskanten var allt som saknades. Jag har ett vagt minne av att tröjan förpassades till gömmorna då jag blev missnöjd med passformen, men när jag drog den på mig igen för att se vad som var fel passade den ju hur bra som helst. Så den fick ett runt halshål och sen var den klar.

Jag tycker om mönstren på tröjor av den här typen, men eftersom minskningarna görs jämt över hela tröjan, lika såväl frampå som bakpå, blir passformen aldrig riktigt bra. Kanske tekniken skulle passa en man bättre? Halshålet blev sist och slutligen lite högt i halsen, men nu får det duga, jag river inte upp och gör om när den äntligen är klar. Värmer gör den nog och någon finjumper är den ju inte menad som.

Garnet är helylle, det bruna och vita är ofärgat (fårfärgat) medan de andra nyanserna är växtfärgade. Jag har gått två växtfärgningskurser, som resulterat i en samling växtfärgade garner jag inte vet vad jag ska göra med. En pläd, den här tröjan och ett par vantar har det blivit, men ännu finns det mycket kvar. Jag tycker det är lite svårt att använda eftersom det är mindre mängder av många nyanser, men problemet är väl bara att jag inte fått upp ögonen för det. Över ett kilo garn av samma sort som matchar i färg ska väl inte vara omöjligt att använda, snarare tvärt om. Kanske det är färgerna som är fel. De mjäkigaste och tristaste ska jag nog färga över och snart blommar vassen, borde passa på då.

Tackar Ika för bilden!

Tvåändsstickning nr 1

Nu när sommarvärmen härjar med oss i förtid passar det väl att blogga om vantar? Speciellt tvåändsstickade som är extravarma och täta. Färdigt valkade, som min far uttryckte det.

Tvåändsstickning är en gammal teknik från norra halvan av Sverige och jag har varit intresserad av att lära mig det en tid. Deltog på valda tillfällen av Arbis stickcafé för den sakens skull. Det som skiljer tvåändsstickningen från vanlig stickning är hur man håller i och att man för varje maska vrider garnen om varandra, som namnet antyder stickar man med två garner. Det är en mycket tidskrävande metod, i alla fall för en nybörjare som mig, men resultatet blir en tät stickning som värmer gott men inte töjer. Jag är väldigt fascinerad av det här, det nästan-tovade faller mig i smaken och det ska nog bli fler vantar och ökad kunskap inom området med tiden.

Garnet jag använt är ren ull, det bruna är ofärgat från bruna får medan det gula är växtfärgat av en lökskalsblandning, om jag minns rätt.

Hejdå fula färg!

Det här inlägget tillägnar jag Mia, även om hon kanske inte är bautaintresserad (för att ta till sonens favoritförstärkningsord). Det är hur som helst henne jag har att tacka för färgen.

När jag skrev att jag är nyfiken på att färga med Kool Aid, visade det sig att hemma hos Mia fanns fyra påsar till ingen nytta. Hurra! Lite efterforskning visade dessutom att påsarna med saftpulver var i matchande färger. (Cherry, Tropical Punch och Grape.) Fyra påsar skulle räcka till 100 g garn enligt expertisen på nätet så jag tog den fulaste av mina växtfärgade härvor, en obeskrivlig aprikos-beige nyans som inte kan göra någon glad och färgade gladeligen över det. Jag färgade hos mamma (eftersom hon har en mikro, vilket vi inte har) och hade tänkt mig ett flammigt garn av de tre olika nyanserna, men innan jag hade färg i hela härvan hade färgerna blandat sig så pass att allt blev rätt så lika.  Måste nog öva lite på det här. Lite flammigt intryck ger garnet ändå, och betydligt trevligare färg än ursprunget. Får se hur det sedan ter sig som stickat.

En glad nyhet, på tal om Kool Aid är att NeuleNetti i Vasa har just de färgerna, eller saften om man föredrar det…