Lilla fina hyllan

Jag fortsätter på samma tema, hemmafix med tidsfördröjning. Det började med någons pyssliga blogg (minns tyvärr inte vilken) och en fin hylla, sen gick det ett tag. Vi åt för ovanlighetens skull chips ur rör och rören hamnade under diskbänken. Där stod de någon månad, innan jag pysslade ihop dem med dottern (mest jag, men hon valde åtminstone papper). Efter att alla klädpinnar som höll ihop skapelsen medan limmet torkade togs bort hamnde hyllan på fönsterbrädet i väntan på att hängas upp, och när den väl hängdes upp flyttade inga saker in i den. Vid det laget var jag var ganska led hela projektet, men när Legoflickorna flyttade in blev det ju ändå så bra, så bra!

Annons

Sommarens sista söndag

22 september var det fortfarande sommar, kändes det som. Barnens lekstuga (som väl främst är dotterns, sonen hävdar hans hem är i kojan under en buske) hade äntligen blivit färdig (jo, vi har bott här i 1,5 år) och jag tyckte det var värt en ordentlig inflyttningsfest. Renoveringen går knappt ens i snigelfart, så festligheterna var minst lika mycket för min skull som för barnens. Jag kände verkligen att detta framsteg behövde firas och hoppades det skulle smitta av sig på andra projekt här hemma. Huruvida det blev så låter vi förbli osagt.

Inflyttningsfest blev det i alla fall, med ballonger, kladdkaka och grannbarnen som gäster. De satt på filtar på gräsmattan och idag känns det helt otänkbart när man ser dem i tshirt på bilderna. Och bilder blir det många av för omväxlings skull.Själva lekstugan är fuskrenoverad. Uthuset den finns i skulle behöva en total genomgång, men nu är det inte läge för det. Istället rev jag de gamla skivorna som fanns på väggarna och lade upp tapet med häftpistol. Tidigare har rummet varit ett omklädningsrum till bastun som funnits i rummet bredvid. Den gröna väggen är gamla skorstensmuren och den lilla spisen fick vara kvar som lekkök. Hyllan slängde vi ut ur en skrubb på vinden och den uppfinningsrika flickan har våningssäng åt dockorna på de nedre hyllorna och köksgrejs högst upp. Multifuktionell möbel för compact living.

Såväl tapet som övriga möbler och textilier är från loppis och jag är är riktigt nöjd med hur allt matchar. Ingen ska ändå få för sig att lekstugan speglar hur det ser ut inne hos oss, det är mer principen ”ordning i det lilla – kaos i det stora” som gäller. (Samma princip som gör att jag ordnar mina kläder i skrubben i färgordning.)

Annat trevligt som hände denna kanske sista sommardag var ett grodmöte i trädgården och goda vänner på besök. Och när sommaren tar slut kommer visst julen som nästa?

Tjejgrej och pojkpyssel

I augusti firade vi dottern som fyllde fem och när hon hade kompiskalas var det fem fina flickor här och firade henne. Efter det tidigare välbeprövade konceptet fick de färglägga figurer som jag ritat och någon vecka senare fick de hem sina söta prinsessor. Den här gången blev baksidan av ett mönstrat tyg (jag borde verkligen visa er klänningen jag sydde av det i somras!) och det blev bra det också.

Samtidigt som jag gjorde prinsessorna klara passade jag på att fixa en hund, en katt och ett slott som sonen och dottern gjort, så nu finns det ordentligt med sällskap (och ett hus) till kungen och prinsessan som gjordes tidigare. Den prinsessan har nu krönts till drottning, när den lilla dök upp.

Onsdagspyssel med kungafamiljen

Onsdagsförmiddagar är min och dotterns tumistid. Då är vi lediga fastän pappa är på jobbet och storebror i förskolan. Ofta passar jag på att pyssla med henne då, hon gör mig gärna sällskap i syhörnan och jag får göra sånt jag också tycker om samtidigt. (Men idag hade hon en kompis här så jag städade tv-gästrumsbiblioteket och det var på tiden för där fanns tydliga spår av julen kvar…)

Den här kungafamiljen har vi hållit på med länge, tror vi började redan på våren, men vi har tagit en liten bit åt gången. Det började med att jag såg nån bild på Pinterest och själv också ville testa att rita konturer och låta barnen färglägga kramdjur. De fick själva välja motiv, dottern skulle ha en prinsessa och sonen en hund. Kungen har kommit till senare, och ett halvfärdigt slott väntar i pysselskåpet i köket. Det är pappan i familjen som ritat slottet, men det tar ett tag för dottern att färglägga eftersom pappan var så noga med att rita tegelstenarna…

Ny art för vetenskapen

Det är mycket kramdjur här nu, men som biolog är jag extrastolt att presentera tigerspindeln! Som livsmiljö verkar den föredra obäddade sängar och lever i någon sorts symbios med småpojkar. Ofarlig, trots sin storlek och sitt utseende. Kring taxonomin och därmed det latinska namnet råder ännu viss osäkerhet. Någon ledtråd kan man dock få från boken Kalle K och andra varelser du kan sy, eftersom liknande organismer påträffas där.

En liten lila vän

Som jag skrev tidigare hade jag beställning på en kanin, och den kaninen är först ut som avklarad halvfärdighet i aprilutmaningen. Den blev sötare än jag väntat mig och numera sover dottern varje natt med både grisen och kaninen. Halsduken gör mycket för helheten, och är nödvändig eftersom kaninen har lite svaga nackmuskler. Bra för statistiken var den också, jag använde upp hela två nystan bara i halsduken. Det spelar väl ingen roll hur små nystan som går åt?
Mönstret är ur samma bok som grisen.

Två rosa vänner

För några veckor sedan drabbades jag av kramdjursinspiration och de här två rosa vännerna är de första som blivit klara. Dottern adopterade båda direkt, även om elefanten aldrig var avsedd för henne. Hon tog i alla fall väl hand om den tills elefanten fick flytta hem till den lilla baby den var avsedd för. Grisen, med nosen i vädret, stannade däremot hos dottern och sover numera troget med henne varje natt.

Elefanten är ur en härlig 70-talsbok, Kalle K och andra varelser du kan sy (Cederholm, Laster & Zapel) från Kalikå. Det finns många fina, välarbetade modeller i boken, i motsats till boken grisen härstammar från, Tee omat lemmikkisi (Kamijo & Short). Som sömmerskans dotter sitter det i ryggmärgen att handarbetet ska göras ordentligt, därför var modellerna i den andra boken för simpla för att jag skulle tilltalas av dem. Men barnen hann få syn på boken innan den kom sig tillbaka till bibban och därför har jag ännu beställningar på en varg, en kanin och en krokodil. Säkert flera, om de får välja, men jag tycker det räcker så.

Monstret Sven och monstrets vän

Medan det ännu var jullov passade jag på att pyssla med sonen. Inspirationen kom från Rino, som gjort ett kräldjur hennes pojke ritat. Sonen här ritade ett mönster, som blev ett monster, jag sydde och tillsammans kom vi fram till hur vi skulle göra de olika delarna. Så låt min presentera Monstret Sven, designad av monstrets vän! Komplett med två munnar och vassa tänder, fyra smala armar, svans, gröna taggar och ben med stora knämuskler.

Monster-Mike

Sonen hade pratat om en Mike Wazowski-kostym (nej, han kallar den inte så) länge när det plötsligt meddelades att dagis har första maj-maskerad. Då var mamams ursäkter slut och två dynvar från loppis fick nytt liv som monster. Ett mycket mjukt och gosigt monster, magen är fylld med något vaddliknande. Sonen blev nöjd och nu har han annat än monster som upptar hans tankar. Mamman drar en lättnadens suck över att Mikes stora, blåa polare är glömd åtminstone för ett tag.

9. Överraskningsmomentet

Vissa dagar är julkalendern mer spännande än andra. Det är de dagarna då det hänger två små påsar med barnens bokstäver på längst ut på dagens pinne. För att inte göra de små liven bortskämda, gud bevare, hänger inte påsarna där varje dag och man kan aldrig riktigt förutspå när det finns något extra nästa gång. Hittills har apelsiner och nejlikor samt pepparkaksformar gömt sig i påsarna, men nu tror jag nog jag ska lägga i dinosaurier till imorgon. Hittade ett bortglömt litet dinosaurielager i skrubben häromdagen…

Ett faktum som gör vår julkalender ännu lite trevligare, enligt mig, är att allt material hittats i mina gömmor. Tyg, pinnar, band och papper, ja allt utom stommen till tomtens kropp. Ekoschysst, eller bara ännu ett bevis på att mina gömmor är oproportionerligt stora?