8. Hela familjens pyssel

Här är nu stegen som tomten klättrar i. För ovanlighetens skull har hela familjen varit involverad i pysslet och bidragit efter bästa förmåga till vår julkalender. Maken gjorde repstegen och det blev gjort med betydligt mer omsorg än ifall jag knutit själv. Alla dubbla halvslag är vända samma väg och pinnarna placerade med omsorg. Dottern höll i limstiftet när nummerlapparna gjordes och spana in de finfina siffrorna sonen skrivit! Det var nära att kalendern inte skulle gått längre än till 11 december, men med mig som projektledare blev det 24 nummer och stegpinnar till slut. Imorgon får ni se tillbehören.

Annons

1. Tomten

Ja, det ska nog bli julkalender varje dag i bloggen i år också. Den här tomten får hälsa er välkomna och inviga nedräkningen till julafton. Han hör till vår mer fysiska julkalender, som dyker upp här någon annan dag. Egenhändigt gjorda julkalendrar ska visst ombloggas i november, så man hinner inspirera andra till egna skapelser, men eftersom den inte blev färdig före sent på sista novemberkvällen får det vänta ännu.

Jag har gjort tomten ända från skelettet av i stort sett bara sådant som funnits i mina gömmor. Några piprensare och en styroxboll (frigolit lär det heta längre västerut) är allt jag behövt investera i. Under tillblivelsen har tomten haft många olika skepnader, mumien och talibanen var de som fick mig att tvivla mest på hela projektet, men till slut blev det riktigt bra. Kläderna är sydda av gamla, tovade ylletröjor och har fått bestämma färgskalan för resten av kalendern också. Skor fick han låna av en docka, hoppas de hålls på, och framför allt hoppas jag att han hålls där han ska hänga!

Liten grön gubbe i skogen

 

Tack vare vissa lyckliga omständigheter har jag en liten låda med små nystan av bomullsgarn i många glada färger. Det är verkligen  väldigt små nystan, till den här figuren använde jag slut på tre olika gröna och två bruna, men de passar utmärkt till amigurumis och virkade leksaker.  Tror det blir en bitring för en baby som nästa. Första figuren som kom upp ur lådan var denna gröna gubbe, ur Mia Bentsons Virka Amigurumi. Vad passade väl bättre än att ta ut honom på fotosession i skogen?

Tyvärr har jag inte riktigt kläm på det här med hur man får sina amigurumis lika snygga som Bengtssons egna. Kantänkas att hon virkat några fler än mig, men jag måste nog konsultera syster yster i sommar för att få till det. Jag är lite osäker på ifall jag verkligen virkar maskorna på rätt sätt. En tunnare virknål skulle säkert också underlätta. Det blir så stora hål, speciellt när jag tar ihop maskor, fastän jag tycker jag virkar hårt. Nästa gång ska jag testa med tunnare nål, hittade en hemma hos mamma så när andan faller på får vi ser hur det går.

Amigurumi-premiär

Sen i höstas har boken Virka amigurumi: söta små glädjespridare av Mia Bengtsson stått i min bokhylla och det här är mitt andra projekt med anknytning till ämnet som blivit klart. Mitt första projekt var att lära mig komma ihåg vilka stavelser som ingår i ordet amigurumi och i vilken ordning de kommer. Andra projektet var alltså moroten. Av någon anledning är min knubbigare och kortare än den i boken även om jag tror mig ha följt beskrivningen, men den får gå som vintermorot. Jag borde också haft en finare virknål. Det rekommenderas att man använder en som är 2 storlekar finare än vad garnet är avsett för, men jag hade ingen sån så jag tror jag använde 1 storlek tunnare. Jag är inte heller helt säker på mina maskor, men om de inte ska virkas som jag gör förstår jag inte hur de ska vara. Stoppningen lyser igenom lite, men jag tror det beror mest på storleken på nålen. Lite svårt att räkna varv var det, men det är väl ingen exakt vetenskap. Borde nog ha haft en tråd i avvikande färg för att markera början på varvet (och sedan dra ut den när moroten var färdig).

Roligt var det i alla fall och jag skulle gärna virka, sticka och sy mer ”lekmat”. Känns bara som mer nyttorelaterat hantverk har förkörsrätt, så vi får se vad som blir av.

10. Garnhobby

Medan jag stickade roade sig sonen med att rulla ut hela resterande nystanet, som tur är var det inte så mycket kvar. Men det räckte bra över två rum, runt stolsben, under sängar, fram och tillbaka, hit och dit. Men vad gör man väl inte för att få sticka lite på eftermiddagen?

När nystanet tog slut och alla meter gick kors och tvärs i lägenheten fick jag följa garnet hela vägen och nysta upp det, sen började en ny omgång av leken.

2. Tigerdräkt

”Mamma, sy en sån åt mig! En tigermössa och en tigerjacka och tigerbyxor och tigersvans och tigerstrumpor!”” Sonens heta längtan efter en tigerdräkt gick inte att ta miste på när han fick prova det som skulle skickas i ett byte. Men som skomakarens barn är utan skor förblev sonen utan tigermundering, födelsedagen många månader senare kom och gick utan några kläder av päls. När dagklubben på hösten skulle medverka i familjegudstjänst med Noaks ark som tema fick jag äntligen ihop tigerkläder för hela kroppen, bortsett från strumporna. Och nog var treåringen fin, även om passformen på huvan inte är den bästa.

Tyget kom från Eurokangas kilosida, byxorna och tröjan är sydda med Meedoms mönster, svans fastsydd där bak. Mönstret till huvan är ur Åsa Lennartsons Sy barnkläder av mjuka tyger. Tyvärr finns det bara i en storlek och är för litet för en treåring. Är också tveksam till själva modellen, så jag ändrade lite på den. Senare har jag sytt en ny, lite större, så lillasyster får överta den här och så har jag plötsligt två tigrar här hemma.

Hemlös pippi

Fågeln i trädet är hemlös. Jag skulle sy en, men klippte till två då jag inte kunde bestämma mig för färgsättningen. Den andra som har omsvängda färger flyttade till vår lilla cancersjuka vän och den här blev ensam kvar. Nu undrar jag om nån har ett hem för den, kanske nån tycker det vore en bra julklapp? Hör av dig om du är intresserad!

Mönstret är ur boken Bean Bag Buddies och jag tycker väldigt mycket om modellen. Dessutom är det roligt att sy kramdjur eftersom de alla får personliga uttryck. Tyget i den här är velour, fylld med vadd och styrox(frigolit)kulor och kan väl därmed tvättas i tvättmaskin.

Måste sy en till…

…för att vara rustad för alla eventualiteter. Dottern är en riktig liten pilla-och-peta-fröken, vill ha allt i munnen (dyker i sandlådor och på gräsmattor med vidöppen mun) och älskar tvättlappar. I våras sydde jag denna snuttis, bilden förevigar hennes första möte med den. Orange velour på en sida, grön trikå med vita prickar på andra sidan, många tvättlappar runt kanten. Sydde också en liten ficka mitt i det orange, som också kan vändas ut som en större lapp. Det fungerar som en ficka lagom stor för tutten. (Nappen, ja, men den kallas faktiskt tutt på finlandssvenska. Däremot skulle jag inte komma på att kalla bröst för tutt.)

Numera är snuttisen alltid med vid läggdags, bra att ha nåt att pilla på när man ska lugna ner sig och börja sova. Men innan den här försvinner eller råkar ut för något annat missöde måste jag nog sy en till, ifall det annars skulle inträffa en katastrof. Tror inte det skulle vara så illa ställt, men det är ju bra att vara förberedd och nåt tidskrävande syprojekt är det inte frågan om.

Sjöman Öman

Får jag presentera en saltstänkt gubbe; Sjöman Öman! Han härstammar från boken Från Alfred Apa till Sjöman Öman (Lars och Gunilla Johanson 1970), som jag hittade på loppis i våras. Till först missade jag underrubriken, så jag trodde det var en ABC-bok, men när jag började bläddra visade det sig vara en bok med handdockor. Ett mycket charmigt verk och vid lämpligt tillfälle skulle jag vilja sy bland andra Klara Ko, Greger Groda och Lilly Lamm.

Samma helg som jag köpte boken var sonen sjuk och han tycker (åtminstone ibland) om att vara med när jag syr, så på beställning sydde jag Sjöman Öman. Något roligt  måste man ju hitta på, men efter att Sjöman Öman blev klar har ingen varit speciellt intresserad av honom, stackars gubbe. Han är sydd enligt mönster i boken och med tyger ur mina lager. Enfärgad röd trikå baktill på tröjan och randigt fram, båda tygerna härstammar från loppis. Huvud och händer av linnerestbitar, skägg, ögonbryn och hår av filt. Filt ska dock uteslutas på eventuella efterföljare, när det är klippt upp till smala remsor lossnar det lätt och äts eventuellt upp av små barn (läs: min dotter). Tyckte förresten sättet att göra håret på var smart, helt enligt bokens författare. En långsmal remsa viks på mitten och klipps upp i vinkel mot den vikta kanten. Sedan sys biten fast, fortfarande dubbelvikt. Så här gjordes håret och skägget, medan ögonbrynen var för små för det. Förundrades över hur författarna fått allt att rymas i Sjöman Ömans ansikte, men å andra sidan är det typiskt för äldre handarbetsböcker att inte vara lika exakta som nyare. Beskrivningarna är vagare och mönstren mindre exakta, troligen för att sömnad var mer allmän kunskap förr.

Två ugglor till

Jag har många många bilder på saker jag sytt men inte bloggat om, och de tycks inte bli färre heller. Här kommer i alla fall en av de bilderna. Det är de två sista ugglorna jag sydde. Allt i återvunnet tyg som vanligt, bara fyllningen är ny. Jag tycker om att sy kramdjur, de får alltid så personliga uttryck. Den stora skickades till Strömming och hennes dotter, i utbyte mot några dregglisar. Den lilla beställde en vän som tidigare fått en stor, nu ville hon ha en till i samma tyg. Jag är glad över det positiva mottagande mina ugglor fått på många håll, men efter de här två har det faktiskt inte blivit flera. Och efter att ha sett A-Ks underbara hönor känner jag att jag nog borde fila lite mera på mitt mönster…