Del 6

Just det ja, del 6 av min egen lilla utmaning för att minska på samlingen ska ju också redovisas. I december blev det rätt så god omsättning på tyger och garn. 12 tyger ut mot 5 tyger in och 8 garner ut mot 3 in. Bäst resultat hittills, men mycket av det som användes upp var också det som kom in, så lådvärmarna är ännu orörda. Totalt sedan juli är resultatet -10 tyger och – 5 garnnystan. Tjoho, åtminstone ingen ökning!

När jag började för ett halvt år sedan var ambitionen en märkbar minskning i lagren, men det har jag nog inte uppnått, det kan jag säga direkt. Jag trodde att sex månader då nya inköp undviks eller kvitteras mot att nåt gammalt används upp skulle göra skillnad, men det känns inte så. Och ännu finns det så mycket bra i mina samlingar, så jag fortsätter nog även det här året med samma princip. Slutar dock att redovisa här i bloggen, det blir lite långrandigt. Men visa upp vad jag gör ska jag försöka skärpa mig med! Och min ambition för i år är att göra saker från början till slut när jag väl börjar på. Jag är så led mina urgamla halvfärdigheter, men blir nog kvinnan som får äta upp sitt nyårslöfte flest gånger. Bäst att inte kalla det ett nyårslöfte.

Del 5

November innebär ju ofrånkomligt tillökning i materialmängden, eftersom Suomen Kädentaidot-mässan i Tammerfors infaller halvvägs genom månaden. I år kunde jag inte motstå garn till en hel tunika åt mig själv. Stickstorlek 3 mm, så jag vet inte riktigt hur jag tänkte jag skulle orka med det, men det återstår att se.

+ 1 nystan. Trots att jag blev tio nystan rikare på mässan blev saldot bara +1. Jag köpte nio nystan till tunikan och sockgarn från Louhittaren Luola, tittade på det redan ifjol så det var ett väl övervägt inköp. Nystanen som försvunnit har varit rester, jag har stickat julklappar och kläder till mjukisdjur av små nystan, även om maken anser att jag fuskar då jag räknar nystan istället för gram.

+- 0 tyger. Jag fyndade 2 gardiner på loppis med håller redan på att omvandla dem till 5 gardiner.

Del 4

Oktober blev de halvfärdiga projektens och de trasiga strumpornas månad. I syjuntan blev vi utmanade att göra klart allt vi stuvat in i skåp och lådor och många hakade på. Så också jag, men det tragiska är att jag var den med flest gömda projekt. Jag listade närmare 50 saker, och kläderna som skulle repareras eller ändras uppgick till långt över hälften. När de andra efter en vecka berättade att de fixat undan alla saker redan och pustade över sin insats grymtade jag bara till svar. Listan är ännu lång och det som stör mig mest är att den här utmaningen, hur välbehövlig den än är, rimmar så illa med den om att få garnlagren och tyggömmorna att minska. Jag inser ju ändå att det verkligen vore bra att lappa alla trasiga byxknän storebror förorsakat innan lillasyster vuxit ur byxorna, så jag fortsätter väl i samma stil i november.

I oktober gick det i alla fall så här:

– 1 tyg, två kom in och tre tog slut. En stor del av månaden kämpade jag på med gardiner till vardagsrummet, men nu hänger de där de ska, fodrade och fina.

+ 3 garnnystan. 4 nysan in och 1 som tog slut, skyller på födelsedagen och ett inköp som är tänkt att förvandlas till julklapp.

Den glada nyheten nu är att det äntligen finns förutsättningar för bilder här i bloggen igen! Min kamera som dog av ålderdom tidigare i höst har nu ersatts med en betydligt piggare yngre förmåga, och när jag jämför bilderna måste jag erkänna att kameradöden nog sist och slutligen var en bra sak…

Del 3

Det börjar ju vara ett tag sedan september övergick i oktober, men nån rapport över hur det gick med mina strävanden att minska på lagren har jag ju inte gett. Tyvärr minns jag ju inte längre vad jag använde tyg och garn till då, men det minskade med två tyger (+3 -5) och ökade med ett garnnystan (+3 -2).  Trädgården behövde också lite omvårdnad, rödbetorna skördades men i äppelträden finns det ännu frukt kvar.

Nu har ju halva tiden för min utmaning gått, så det är väl dags för en liten summering. Måste tyvärr erkänna att det inte minskat märkbart i mina samlingar, bäst att skärpa sig fram till nyår nu! På tygsidan ligger jag ett tyg på minus (plus en påse rester till dagis) och på garnsidan fyra nystan på minus (plus ett gäng små restnystan till dagis). Jag hade nog trott att minskningen skulle gå i raskare takt, men det är så mycket annat än att sy och sticka som man ska.

Del 1

Jaha, där gick första delen av halvåret med inköpsstopp. Inga problem med att inte köpa garn eller tyg, däremot större problem med att avsluta påbörjade projekt istället för att starta upp något nytt. Syinspirationen har inte riktigt infunnit sig, men jag tror det blir bättre med den saken nu när jag äntligen har en hylla i min syhörna och kan hålla lite ordning på saker och ting.

  • – 3 tyger. 2 tyg in, 5 tyg ut. Allt på grund av och tack vare ringsjalarna jag sydde.
  • – 5 nystan. Också de små räknas ju, och det var några små ”tållor” som försvann i och med sladdstickningen. Är för övrigt mycket nöjd med mina instickade hörlurar!

Hemma-onsdag

Jag har alltid gillat listor, men har kommit bort lite från mitt tidigare så flitiga listskrivande. I min post-flytt-tröghet känns det bra med strukturer igen, så jag gjorde en lista för hemma-onsdagen med barnen. Mest för att inte glömma bort melonkärnorna sonen vill plantera. Den ser så präktigt ut, min lista, men nog skulle jag ju gärna vara hemmafru… Titta bara!

  • ylletvätt
  • plantera melonfrön
  • baka surdegsbröd
  • middag i lergryta
  • fota nysytt
  • vara nära barnen
  • packa till juntan

Att vara nära barnen är det viktigaste, det andra kan jag strunta i vid behov. De har tyvärr hamnat lite i kläm i flyttröran, men växer så fort att jag blir nervös. Och sen när jag gosat och lyssnat och pratat och varit med hela dagen blir det hur bra som helst med en kväll med allra bästa syjuntan!

Hur avnjuter du din onsdag?

Mars!

Det hände något med slutet på februari, det bara försvann. Eftersom vardagen som vanligt återvände på ett ögonblick efter Stockholmsutflykten känns det väldigt länge sedan jag var där. Som jag tidigare nämnde blev jag lite besviken på Syfestivalen, jag hade väntat mig mer av allt. Mässan var mindre än jag föreställt mig, med färre utställare. Idag läste jag i någon blogg att hantverksmässan i Tammerfors lär vara norra Europas största, men där finns å andra sidan så mycket färdiga hantverksprodukter. Syfestivalen handlade om material, som jag tycker det ska vara, men väldigt mycket lappteknik och pärlor, vilket inte egentligen intresserar. Flera garnmärken saknade jag och mer än en handfull företag med typiska barntrikåtyger hade jag väntat mig. Bättre var det ju ändå än i Tammerfors, där de saknades helt. Favoriten på Syfestivalen blev Huskroken från Gotland, alldeles ljuvliga garner. Med hem kom lite trikå, velour och lite vaxdukstyg. Samt fyra väldigt fina knappar som nu väntar på den rätta koftan. Någon ull att spinna hittade jag tyvärr inte, kanske jag inte hade just de ögonen med mig.

Spann ull gjorde jag däremot i onsdags på ett väldigt lyckat stickcafé hos S, eftersom syjuntan hade påtvingat sportlov från skolan där vi vanligtvis håller till. Tyvärr fick jag inte till det som jag önskade med spinningen, har nog mycket att lära på den fronten. Försökte på nytt igår efter välbehövliga instruktioner via Ravelry och det blev nog bättre. Ska öva vidare under mars och dessutom tänkte jag…

  • bli färdig med mina stickade sittunderlagen, bara garnet räcker.
  • börja på två nya, lite hemliga stickprojekt.
  • få någon ordning på dotterns kofta som inte vill bli som den borde.
  • sy vidare bland mina tråkiga halvfärdigheter.

Tycker det är lite tråkigt att stickningen frodas och mår bra, men att sömnaden lämnar och förvandlas till tråkiga halvfärdigheter. Det är väl en sån period nu (och har varit det ganska länge), men jag vet ju att sömnaden förtjänar så mycket mer, det kan ju bli så bra och fint och vara så roligt, och i mina lådor finns potential till verkligt lyckade projekt. Men tyvärr inte just nu, så jag stickar vidare och hoppas nån annan städar i arbetsrummet.