Lilla fina hyllan

Lillahyllan2Jag fortsätter på samma tema, hemmafix med tidsfördröjning. Det började med någons pyssliga blogg (minns tyvärr inte vilken) och en fin hylla, sen gick det ett tag. Vi åt för ovanlighetens skull chips ur rör och rören hamnade under diskbänken. Där stod de någon månad, innan jag pysslade ihop dem med dottern (mest jag, men hon valde åtminstone papper). Efter att alla klädpinnar som höll ihop skapelsen medan limmet torkade togs bort hamnde hyllan på fönsterbrädet i väntan på att hängas upp, och när den väl hängdes upp flyttade inga saker in i den. Vid det laget var jag var ganska led hela projektet, men när Legoflickorna flyttade in blev det ju ändå så bra, så bra!Lillahyllan1Lillahyllan3

Hemmafixarnas hopp

KöksstolarVem vill väl inte snabbt och effektivt, med ett leende, åstadkomma de förbättringar hemma man tänkt sig och suktat efter på Pinterest och i bloggar? Jag vill absolut, men min plats är nog inte bland de som tycks klara av just det. Min uppgift är nog istället att inge alla långsamma hemmafixare hopp, för även den långsammaste är nog klar fortare än jag. För tillfället är jag ändå mycket glad över köksstolarna jag målat svart (idén föddes för åtminstone tre år sedan och arbetet har pågått i ett par år) under möbelrestaureringen jag går på. Stolarna är målade med Ottossons färg och jag ville verkligen tycka om den färgen, människor jag sätter stor tilltro till talar så varmt för den, men det var inte enkelt. Sutresultatet är jättebra, men då är det också mycket arbete bakom. Avslutningsvis dessutom ett varv med lack (Tikkurila Kiva), för ytan skulle annars inte ha passat köksstolar i en barnfamilj.

En annan glädjande sak i köket är min egenhändigt fixade familjekalender. Att teckna hör inte till mina favoritsysslor (det finns för talangfulla familjemedlemmar och släktingar för det), men plötsligt blev jag inspirerad av barnens torkade tuschpennor och nu har vi en kalender med unika illustrationer för hela året. Att vi inte kunde ta den i bruk före mitten av februari är smällar man får ta. Februari2Februari1

Hooray för SyLan!

Hooray_grytlappJag är nyss hemkommen från årets första Sy-Lan och är mycket nöjd över dygnet med bästa syjuntan. Bortsett från det härliga sällskapet har jag varit ovanligt produktiv vid symaskinen och fått massor med ny inspiration! Den broderade grytlappen, som levde ett tidigare liv som väst, får sammanfatta det hela. Och även om tanken är att intonationen kan varieras enligt dagsformen finns idag bara uppriktig glädje i uttrycket. Dessutom var det roligt att brodera, jag gör det sällan men blir ofta positivt överraskad (och håller mig till kedjestygn).

Lite av vår jul

Dörrkrans_fågelJag gjorde en dörrkrans (första jag någonsin gjort, faktiskt) och stickade en söt liten fågel till den.Liten_fågelStörstaPaketetPaketerade historiens största paket och sen nångång infann sig nån sorts julfrid, som förstås blandas med allt som ändå hör familjeliv till. Nu är jag ledig i ännu en vekca och hoppas på att blogga julklappar jag gjort, före de slappa dagarna är över för den här gången.  PruttOchKram

Sommarens sista söndag

Lekstugefest_dörr22 september var det fortfarande sommar, kändes det som. Barnens lekstuga (som väl främst är dotterns, sonen hävdar hans hem är i kojan under en buske) hade äntligen blivit färdig (jo, vi har bott här i 1,5 år) och jag tyckte det var värt en ordentlig inflyttningsfest. Renoveringen går knappt ens i snigelfart, så festligheterna var minst lika mycket för min skull som för barnens. Jag kände verkligen att detta framsteg behövde firas och hoppades det skulle smitta av sig på andra projekt här hemma. Huruvida det blev så låter vi förbli osagt.Lekstugefest_vimplar

Inflyttningsfest blev det i alla fall, med ballonger, kladdkaka och grannbarnen som gäster. De satt på filtar på gräsmattan och idag känns det helt otänkbart när man ser dem i tshirt på bilderna. Och bilder blir det många av för omväxlings skull.Lekstugefest_hyllanLekstugefest_bordetSjälva lekstugan är fuskrenoverad. Uthuset den finns i skulle behöva en total genomgång, men nu är det inte läge för det. Istället rev jag de gamla skivorna som fanns på väggarna och lade upp tapet med häftpistol. Tidigare har rummet varit ett omklädningsrum till bastun som funnits i rummet bredvid. Den gröna väggen är gamla skorstensmuren och den lilla spisen fick vara kvar som lekkök. Hyllan slängde vi ut ur en skrubb på vinden och den uppfinningsrika flickan har våningssäng åt dockorna på de nedre hyllorna och köksgrejs högst upp. Multifuktionell möbel för compact living.Lekstugefest_sängenLekstugefest_sängen2

Såväl tapet som övriga möbler och textilier är från loppis och jag är är riktigt nöjd med hur allt matchar. Ingen ska ändå få för sig att lekstugan speglar hur det ser ut inne hos oss, det är mer principen ”ordning i det lilla – kaos i det stora” som gäller. (Samma princip som gör att jag ordnar mina kläder i skrubben i färgordning.)Lekstugefest_blommorLekstugefest_groda

Annat trevligt som hände denna kanske sista sommardag var ett grodmöte i trädgården och goda vänner på besök. Och när sommaren tar slut kommer visst julen som nästa?Lekstugefest_tomteorkester

Tjejgrej och pojkpyssel

Prinsessor1

Prinsessor2I augusti firade vi dottern som fyllde fem och när hon hade kompiskalas var det fem fina flickor här och firade henne. Efter det tidigare välbeprövade konceptet fick de färglägga figurer som jag ritat och någon vecka senare fick de hem sina söta prinsessor. Den här gången blev baksidan av ett mönstrat tyg (jag borde verkligen visa er klänningen jag sydde av det i somras!) och det blev bra det också.

Samtidigt som jag gjorde prinsessorna klara passade jag på att fixa en hund, en katt och ett slott som sonen och dottern gjort, så nu finns det ordentligt med sällskap (och ett hus) till kungen och prinsessan som gjordes tidigare. Den prinsessan har nu krönts till drottning, när den lilla dök upp.Slott&djur

Washi på jobbet

WashinyckelringOj vad det blir lite bloggat nu när jag jobbar igen. Restgarnsvantarna är på slutrakan i alla fall, så de ses väl snart här, men med renoveringen händer inget. Däremot blev det lite washitejpspyssel på kontoret idag då jag behövde en nyckelring till en skåpnyckel. Det var så roligt att jag inte kunde sluta efter bara en. Men snart måste jag väl köpa någon rulle till så jag kan variera mig, Fia Lotta Janssons snygga kalender hänger i mitt lilla hörn med samma salmiakrutiga tejp. Jag printar en ny varje månad, men har svårt att göra mig av med de föråldrade, de är ju så fina och förgyller verkligen min arbetsplats!
Jobbhörnan

Onsdagspyssel med kungafamiljen

onsdagspyssel in actionOnsdagsförmiddagar är min och dotterns tumistid. Då är vi lediga fastän pappa är på jobbet och storebror i förskolan. Ofta passar jag på att pyssla med henne då, hon gör mig gärna sällskap i syhörnan och jag får göra sånt jag också tycker om samtidigt. (Men idag hade hon en kompis här så jag städade tv-gästrumsbiblioteket och det var på tiden för där fanns tydliga spår av julen kvar…)
onsdagspyssel prinsessan och kungen

onsdagspyssel prinsessan och kungen bakDen här kungafamiljen har vi hållit på med länge, tror vi började redan på våren, men vi har tagit en liten bit åt gången. Det började med att jag såg nån bild på Pinterest och själv också ville testa att rita konturer och låta barnen färglägga kramdjur. De fick själva välja motiv, dottern skulle ha en prinsessa och sonen en hund. Kungen har kommit till senare, och ett halvfärdigt slott väntar i pysselskåpet i köket. Det är pappan i familjen som ritat slottet, men det tar ett tag för dottern att färglägga eftersom pappan var så noga med att rita tegelstenarna…

onsdagspyssel hund

Basar!

NäsduksfodralOm några timmar är det dags för basar på dotterns dagis! Barnen har pysslat och planterat påskgräs, snälla föräldrar och far- och mormödrar har bakat. Leksaksloppis blir det också. Själv har jag massproducerat näsduksfodral. Det blev tydligt att de blåa tygerna lyser med sin frånvaro, men jag hoppas på goda affärer och bra med pengar till nya uteleksaker på dagis!

Skönt farväl

BlåVirkningIbland är det bäst att ge sig och nu har jag äntligen insett att jag och de blå sexkanterna av restgarner inte har en framtid tillsammans. De som skulle bli en dockfilt blev bara några stycken. Och det måste vara rätt så länge sedan jag började, för de är från den tiden då dotterns enda ord för färg, oavsett vilken färg det gällde, var ”bå”. Hon är fyra nu och har ett betydligt större ordförråd än så, även om L och några andra konsonanter ännu är lite svåra. Så nu packar jag de stackars virkade lapparna i en liten påse och sen får de flytta ut tillsammans med annat överflödigt. Jag föreställer mig att de hamnar hos någon virksugen tant som får lite hjärngymnastik medan hon funderar på hur de är gjorda. Sen gör hon hundra till och syr ihop en filt som får värma barnhemsbarn i någon av de forna öststaterna. Ett sånt gott öde skulle lapparna aldrig få hos mig och när jag nu bestämt att de ska flytta känner jag hur inspirationen för andra halvfärdiga projekt rinner till.

Garnresterna däremot, de behåller jag. De får lära barnen sticka, tjäna som udda ränder i små projekt, agera paketsnöre och ställa upp som pysselmaterial i söndagsskolan. Senaste söndag fick några nystan förvandlas tillbaka till fårpäls, bara jag får bilderna ur telefonen skall jag visa er!