Sommarens sista söndag

22 september var det fortfarande sommar, kändes det som. Barnens lekstuga (som väl främst är dotterns, sonen hävdar hans hem är i kojan under en buske) hade äntligen blivit färdig (jo, vi har bott här i 1,5 år) och jag tyckte det var värt en ordentlig inflyttningsfest. Renoveringen går knappt ens i snigelfart, så festligheterna var minst lika mycket för min skull som för barnens. Jag kände verkligen att detta framsteg behövde firas och hoppades det skulle smitta av sig på andra projekt här hemma. Huruvida det blev så låter vi förbli osagt.

Inflyttningsfest blev det i alla fall, med ballonger, kladdkaka och grannbarnen som gäster. De satt på filtar på gräsmattan och idag känns det helt otänkbart när man ser dem i tshirt på bilderna. Och bilder blir det många av för omväxlings skull.Själva lekstugan är fuskrenoverad. Uthuset den finns i skulle behöva en total genomgång, men nu är det inte läge för det. Istället rev jag de gamla skivorna som fanns på väggarna och lade upp tapet med häftpistol. Tidigare har rummet varit ett omklädningsrum till bastun som funnits i rummet bredvid. Den gröna väggen är gamla skorstensmuren och den lilla spisen fick vara kvar som lekkök. Hyllan slängde vi ut ur en skrubb på vinden och den uppfinningsrika flickan har våningssäng åt dockorna på de nedre hyllorna och köksgrejs högst upp. Multifuktionell möbel för compact living.

Såväl tapet som övriga möbler och textilier är från loppis och jag är är riktigt nöjd med hur allt matchar. Ingen ska ändå få för sig att lekstugan speglar hur det ser ut inne hos oss, det är mer principen ”ordning i det lilla – kaos i det stora” som gäller. (Samma princip som gör att jag ordnar mina kläder i skrubben i färgordning.)

Annat trevligt som hände denna kanske sista sommardag var ett grodmöte i trädgården och goda vänner på besök. Och när sommaren tar slut kommer visst julen som nästa?

Annons

Åtminstone något matchar

Vårt kök ser verkligen inte ur som vi skulle vilja, men det är väl lika bra tills vi vet vad vi riktigt vill. Just nu är det för mycket av de mörka köksskåpen med fula knoppar, för mycket dåligt uppsatt 80-talstapet och en vägg utan tapet men med klister. Därtill en trist och oftast smutsig plastmatta och 70-talstypiska skivor i taket. Drömmen är en köksinredning i 50-talsstil att matcha huset med, men tills vidare får vi nöja oss med att ytrenovera det vi har och då är det ju en liten tröst att kryddburkarna jag hittade på loppis åtminstone matchar köksskåpen. Nu när jag har lekt med syrrans dymo-apparat behöver vi inte heller chansa på vilken krydda som finns i vilken burk och kaoset på kryddhyllan kanske minskar.

Skäl att fira

Ibland känns det som man har mer att glädja sig över än annars och idag vill jag vifta lite med små washitejp-vimplar för bloggen och renoveringen. Förutsättningarna för att ha en aktiv och snygg blogg har avsevärt förbättrats för min del och det ska jag fira med en temavecka för dottern från och med imorgon. Ett annat glädjeämne är att renoveringen av wcn mellan köket och vardagsrummet äntligen kommit igång. Förmiddagen har jag ägnat åt att skura smuts från de senaste årtiondena (även om rummet förstås städats regelbundet) och åt att lossa golvlister och förbereda lite målande. I vardagsrummet står de nya badrumsmöblerna och väntar och förhoppningsvis har vi snart också en ny wcstol. Om nån vecka ska det väl gå att säga att en av tre wcn är färdigrenoverad, hipp hurra!