Liten mössa och stor mössa

Här kommer ett till fynd bland halvfärdigheterna. Förra vintern stickade jag en mössa med öronlappar av de Drops Fabel- och Sandnes Lanett-rester som lämnade efter dotterns kofta. Tycker kombinationen av röd- och grön Fabel är alldeles fantastisk, samma radarpar har jag också använt i sockor och halvvantar. När stickningen var avslutad förblev mössan liggande. Den skulle fodras med tunn fleece, men det har alltså hänt först i höst. Och när det väl var gjort kunde jag konstatera vad jag misstänkte, mössan är för lite. Tror projektet strandade av just den orsaken, jag misstänkte redan i fjol att mössan inte skulle passa. Tyvärr är den inte ändå så liten att dockorna skulle kunna ha den, en ett- eller tvååring skulle nog passa bäst. Om någon är intresserad av mössan är det bara att höra av sig!

Annons

En kvarts tröja kvar

I Syjuntan blev jag ju utmanand att få ordning på mina halvfärdigheter och i den röran hittade jag ett färdigt utklippt halsskydd, som levt ett tidigare liv som dampolotröja. Perfekt, precis vad sonen behövde då han inte längre vill använda hjälmmössa under mössor eller cykelhjälmen. Men han släktas på sin mommo, och tycker all ull kliar. Det gröna halvfärdiga halsskyddet var ändå ”så han” att jag inte kunde låta det hindret stå ivägen, därför ansträngde jag mig lite extra och fodrade insidan av polohalsen med bambutrikå. Sedan kantade jag med samma färg. Nu används halsskyddet varje dag och både mor och son är nöjda. (Men usch vad det var svårt att editera bilder med så här mycket rött och grönt.)

På tal om halvfärdighetshögarna, hur behjärtansvärt det än är att få bort dem får nog den utmaningen stiga åt sidan i december. Jag har ännu många saker kvar, men har nog tänkt ge annat än lappade byxknän i julklapp åt nära och kära. Och det är ju tur för dem…

Nya sjalar

Här är de nya, somriga sjalarna jag nämnde tidigare. Alla tre färgerna finns att fås av mig eller på Ellen & Elvira! Det var riktigt roligt att sy sjalar igen, på sistone har intresset varit stort bland vänner och bekanta och en pappa till en niomånaders berättade häromdagen hur mycket glädje de haft av sin sjal. Sånt inspirerar.

Nya ringsjalar till våren

Igår njöt jag av de nya symaskinerna syjuntan har tillgång till och sydde inte mindre än fyra ringsjalar! Tre härliga våriga tyger finns det att välja på, mångfärgat, rödvitt eller beigevitt. Hör av dig om du är intresserad! Sjalarna hittas också på Ellen & Elvira. Mer om ringsjalarna kan du läsa under Ringsjalar-fliken uppe på sidan, och där hittas också aktuella färger.

Ny art för vetenskapen

Det är mycket kramdjur här nu, men som biolog är jag extrastolt att presentera tigerspindeln! Som livsmiljö verkar den föredra obäddade sängar och lever i någon sorts symbios med småpojkar. Ofarlig, trots sin storlek och sitt utseende. Kring taxonomin och därmed det latinska namnet råder ännu viss osäkerhet. Någon ledtråd kan man dock få från boken Kalle K och andra varelser du kan sy, eftersom liknande organismer påträffas där.

En liten lila vän

Som jag skrev tidigare hade jag beställning på en kanin, och den kaninen är först ut som avklarad halvfärdighet i aprilutmaningen. Den blev sötare än jag väntat mig och numera sover dottern varje natt med både grisen och kaninen. Halsduken gör mycket för helheten, och är nödvändig eftersom kaninen har lite svaga nackmuskler. Bra för statistiken var den också, jag använde upp hela två nystan bara i halsduken. Det spelar väl ingen roll hur små nystan som går åt?
Mönstret är ur samma bok som grisen.

Två rosa vänner

För några veckor sedan drabbades jag av kramdjursinspiration och de här två rosa vännerna är de första som blivit klara. Dottern adopterade båda direkt, även om elefanten aldrig var avsedd för henne. Hon tog i alla fall väl hand om den tills elefanten fick flytta hem till den lilla baby den var avsedd för. Grisen, med nosen i vädret, stannade däremot hos dottern och sover numera troget med henne varje natt.

Elefanten är ur en härlig 70-talsbok, Kalle K och andra varelser du kan sy (Cederholm, Laster & Zapel) från Kalikå. Det finns många fina, välarbetade modeller i boken, i motsats till boken grisen härstammar från, Tee omat lemmikkisi (Kamijo & Short). Som sömmerskans dotter sitter det i ryggmärgen att handarbetet ska göras ordentligt, därför var modellerna i den andra boken för simpla för att jag skulle tilltalas av dem. Men barnen hann få syn på boken innan den kom sig tillbaka till bibban och därför har jag ännu beställningar på en varg, en kanin och en krokodil. Säkert flera, om de får välja, men jag tycker det räcker så.

Utmanad på jobbet

Min kollega berättade en eftermiddag att hon skulle hem och sy klart en jeanskjol. Jag ville hon skulle upp till bevis nästa dag med den nya kjolen på, men tyckte ändå att jag inte bara kunde kräva det av henne utan att själv göra nåt. Det blev en liten utmaning av det hela, jag lovade att också komma med något nysytt dagen efter. Några storverk hade jag inte tid med, men en ny mössa av en gammal topp fick jag ihop. Toppen har länge varit en favorit, men många tvättar har gjort att den blivit för kort, så det fina mönstret fick ett nytt liv högre upp på kroppen. Dessutom lyckades jag med min målsättning att verkligen gå igenom alla mina kläder när jag plockade in dem i den nya skrubben och toppen var alltså ett av de plagg som inte längre fick vara med.

Monstret Sven och monstrets vän

Medan det ännu var jullov passade jag på att pyssla med sonen. Inspirationen kom från Rino, som gjort ett kräldjur hennes pojke ritat. Sonen här ritade ett mönster, som blev ett monster, jag sydde och tillsammans kom vi fram till hur vi skulle göra de olika delarna. Så låt min presentera Monstret Sven, designad av monstrets vän! Komplett med två munnar och vassa tänder, fyra smala armar, svans, gröna taggar och ben med stora knämuskler.

21. Velourbyxor och Polliver

Nån gång på våren insåg jag att barnen hade lite ont om mjukisbyxor, men innan jag hann åtgärda problemet löstes det av sommar och shortsväder. På hösten när byxorna behövdes igen kom jag inte ihåg om jag gjort nåt åt saken på våren. Därför har dottern nu två par byxor i samma tyg, ett par mjukisbyxor utklippta på våren och ett par leggings utklippta på hösten. Bättre än inga byxor alls.

Tyget räckte inte riktigt till leggingsen, så de är skarvade och skarven döljs under ett fint band med prickar. Tyvärr visade det sig att prickarna inte är lika tvättäkta som resten av plagget, så efter ett tag är det väl bara ett rött band. Trist javisst. Trist är också blixtljuset som ofta är det enda att tillgå den här tiden på året.

I dagens lucka har jag gömt Polliver, där virkning, katter och ett skönt hus blandas till en härlig mix.