2. Grön merino och en sjöman

Jag är inne i en spinnperiod igen och hoppas det resulterar i lite julklappar. Sånt kan jag ju inte visa upp ännu, men det här gröna som jag spann åt mig själv i somras tål offentligheten. Nej, det är inte jämnt, vare sig i tjocklek eller tvinning, men färgen är fin och jag har mörkare grönt av samma sort som jag inte spunnit än. I min tanke är de tillsammans en randig sjal.

En som spinner både mer och jämnare än mig, och som dessutom har en härlig blogg är The Knitting Seaman. Titta in hos henne!

Vad ska det bli?

Jag är verkligen en nybörjare på spinning och ju mer jag spinner desto mer tycks det finnas att lära sig, känns det som. Det här veckan har jag lärt mig massor, tack vare Ravelry (hur klarade man sig förr?), och fått lite ojämt garn i härliga färger. Mer ull finns, som synes, att spinna. Frågan är bara vad det ska bli sen. Att spinna är en sak, men att hitta på vad jag ska sticka tycks ibland vara en ännu större utmaning. Knas.

Mars!

Det hände något med slutet på februari, det bara försvann. Eftersom vardagen som vanligt återvände på ett ögonblick efter Stockholmsutflykten känns det väldigt länge sedan jag var där. Som jag tidigare nämnde blev jag lite besviken på Syfestivalen, jag hade väntat mig mer av allt. Mässan var mindre än jag föreställt mig, med färre utställare. Idag läste jag i någon blogg att hantverksmässan i Tammerfors lär vara norra Europas största, men där finns å andra sidan så mycket färdiga hantverksprodukter. Syfestivalen handlade om material, som jag tycker det ska vara, men väldigt mycket lappteknik och pärlor, vilket inte egentligen intresserar. Flera garnmärken saknade jag och mer än en handfull företag med typiska barntrikåtyger hade jag väntat mig. Bättre var det ju ändå än i Tammerfors, där de saknades helt. Favoriten på Syfestivalen blev Huskroken från Gotland, alldeles ljuvliga garner. Med hem kom lite trikå, velour och lite vaxdukstyg. Samt fyra väldigt fina knappar som nu väntar på den rätta koftan. Någon ull att spinna hittade jag tyvärr inte, kanske jag inte hade just de ögonen med mig.

Spann ull gjorde jag däremot i onsdags på ett väldigt lyckat stickcafé hos S, eftersom syjuntan hade påtvingat sportlov från skolan där vi vanligtvis håller till. Tyvärr fick jag inte till det som jag önskade med spinningen, har nog mycket att lära på den fronten. Försökte på nytt igår efter välbehövliga instruktioner via Ravelry och det blev nog bättre. Ska öva vidare under mars och dessutom tänkte jag…

  • bli färdig med mina stickade sittunderlagen, bara garnet räcker.
  • börja på två nya, lite hemliga stickprojekt.
  • få någon ordning på dotterns kofta som inte vill bli som den borde.
  • sy vidare bland mina tråkiga halvfärdigheter.

Tycker det är lite tråkigt att stickningen frodas och mår bra, men att sömnaden lämnar och förvandlas till tråkiga halvfärdigheter. Det är väl en sån period nu (och har varit det ganska länge), men jag vet ju att sömnaden förtjänar så mycket mer, det kan ju bli så bra och fint och vara så roligt, och i mina lådor finns potential till verkligt lyckade projekt. Men tyvärr inte just nu, så jag stickar vidare och hoppas nån annan städar i arbetsrummet.

Första listan 2011

Förra året kom jag av mig med min vana att skriva listor för varje månad, men nu tänkte jag ta upp den gamla vanan igen, jag har saknat den. Det är en ganska kort och tråkig januarilista jag har, men bättre så än att över hälften lämnar ogjort. Det på listan är obligatoriskt, allt annat är bara roligt.

  • 3 ringsjalar jag för länge sedan lovat Ekosoppi
  • barnens tomtedräkter, ja det är så dags nu
  • en halvfärdig velourtunika till mig själv
  • den gröna barnhupparin (munkjackan) som väntat länge på ny dragkedja och lite andra förbättringar

Till det andra, bara roliga, i januari hör nästa veckas Sy-Lan! Min kära syjunta ordnar en kick-off som heter duga inför vårterminen och inspirerade av alla svenska sybloggars syhelger blir det sy-lan i trettondagshelgen, hurra hurra! Symaskiner som väntar med olika färgers trådar, ett helt dygn bland textil, garn och härliga vänner och därtill hotellfrukost. Efter en dryg vecka inomhus då först kylan och sedan förkylningen som nu nått den sista av fyra i familjen hållit oss inne har jag blivit lappsjuk. Skulle ju tycka jobb- och dagisstart och återgång till vardagsrutiner skulle avhjälpa problemet, men istället upptäcker vi vattkoppor hos storebror så nu väntar en vecka till inne med honom. Sen blir väl lillasyster sjuk och så blir det en tredje sjukvecka. Ni förstår att jag längtar efter vårt lilla syläger!

Förstås har jag en del stickat i åtanke till den här månaden också. Just nu håller jag på med ännu ett par halvvantar. Man kan ju inte behöva hur många par som helst, men de är så roliga att sticka och lagom projekt då garnmängden är begränsad. Efter de här halvvantarna ska det i alla fall bli något annat, och först ut är en kofta åt lillasyster i delvis  samma Fabelblandning som mina Great Weekend Mitts och Socks. Förutom att börja på med den ska jag också spinna av merinoullen jag har på lager i januari.

Det bästa från 2010

Jag känner mig inte tillräckligt ambitiös för en hel nyårskrönika, men den bästa biten från 2010 vill jag ändå lyfta fram just ikväll. Jag är så glad att jag lärt mig spinna! I somras fick jag lära mig spinna på spinnrock av en riktig krutgumma. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att utveckla den konsten så mycket som jag hoppats, men min fammos gamla spinnrock finns ju kvar hos föräldrarna så det tar vi ett annat år. I november köpte jag min första slända, men inte den sista, och på bilden syns mitt första garn spunnet på den. Finsk fårull i två härvor på ca 50 g vardera. Roligt att redan på de två försöken se att garnet i den andra är tunnare och jämnare. I en påse väntar nu två olika gröna nyanser av merinoull och en rödorange blandning.

Att spinna själv är som så mycket annat handarbetande vare sig tidseffektivt eller lönsamt. Stora garnmängder av jämn kvalitet lär jag inte heller få till, men ändå är jag stolt över att ha lärt mig ett gammalt hantverk. År 2009 var det tvåändsstickningen, i år det här. Får se vad 2011 för med sig.

Gott nytt år!

Julkänslorna väcks igen

Min bloggtakt är ju som bekant inte som jag skulle vilja och jag har funderat på ifall jag ska göra ett nytt försök med en bloggkalender i december. Ifjol fick jag onekligen ombloggat mycket som hade lämnat och sånt finns på hög nu också, men är det realistiskt att tro jag skulle lyckas blogga dagligen då jag nu inte ens gör det varje vecka? Hos Tyg och otyg hittade jag en utmaning om en adventskalender för UFO:n (halvfärdigheter), dvs ett halvfärdigt projekt avslutat till varje adventssöndag. Den utmaningen antar jag! Kanske det blir i kombination med en bloggkalender för varje dag?

För övrigt är jag ivrig som en myra i sockerskålen sedan jag köpte en slända på hantverksmässan i helgen. Vågar nästan inte börja på med fibrerna jag också köpte, den här känslan är så härlig. Imorgon ska jag inhandla förgarn att öva mig med. ”Hoppas det snart är fredag!” som Mamma Mu säger.

Tuppgarn

Jag har länge drömt om att lära mig spinna garn och igår fick jag äntligen spinnrocken att löpa som den ska. Underbart, blev alldeles hög på lyckan med att lyckas. Stolt som en tupp. Ville inte sluta, skulle ha kunnat sitta hur länge som helst kändes det som. Resultatet blev ett litet nystan brun tråd, förhoppningen är att få till en likadan nästa vecka och sedan tvinna ihop dem till ett tvåtrådigt garn, ett alldeles eget. Ett alldeles eget alldeles ojämt, men det är inte det viktiga, poängen är ju att jag kan och då kan jag också bli bättre. Nu skulle jag också vilja lära mig spinna med slända, det känns som förutsättningarna är bättre för det i fyrapersonersfamiljens trea.