Värme från Åland

Den kalla  och ”riktiga” vintern känns avlägsen och hoppet om något annat än en utdragen väntan på våren håller på att försvinna. Då det var kallt var i alla fall mina supertjocka benvärmare guld värda, för jag frös både utomhus och inomhus. Benvärmarna är stickade av garn från Ulfsby gård på Åland och fort gick det när jag väl kom igång, jag är inte van med så här tjockt garn. Men garnet vållade huvudbry i början, härvan på över 100 g bestod av tre färger utan upprepning. Garnet var alltså mörkrött i en ända, gick mot ljust grått över mitten för att bli mörkgrått i nästa ända. Jag misstänker att bara det röda är färgat, de gråa nyanserna är troligtvis ”äkta fårfärg”. Och fastän jag försökte dela på halva och nysta om har jag ändå en benvärmare med klara kontraster och en där det gråa flyter ihop halvvägs. Varm och skönt är det i vilket fall som helst, och det är huvudsaken.

Tack syrran för garnet!

Annons

Viktiga kvinnor

Ibland vill man visa tacksamhet lite mer konkret, och då är det bra att det finns ett stickmönster som VisaLisas Gratitude-sjal. Min mamma fick en turkos för ett år sedan (BC Garn Silkbloom Fino) och till den här julen stickade jag till min kollega som tyvärr nu bytt arbetsplats.  Den ljusgråa stickade jag i den nya garnbekantskapen Rowan Fine Lace,ett garn jag gärna återvänder till. Mönstret är välgjort och bara man håller reda på varven i bladbården är det en njutning från början till slut. Till och med att plocka upp maskorna från bården går smärtfritt, på två sjalar har det blivit alldeles rätt på första försöket. Mammas sjal är stickad i den mindre storleken, kollegans är större. Själv skulle jag vilja ha en ännu större. Sjalen är lite liten och lite för fin för mig så här, som ett smycke som VisaLisa själv säger, men perfekt som present till de här två viktiga kvinnorna.

Ekollonvantar

Det blev bara två stickade julklappar i år och den ena presenten var ett par vantar till min pappa. Det fick bli något enkelt i garn som fanns hemma, eftersom jag började någon ynka dag före julafton. Jag ville ändå göra något lite speciellt så vantarna dekoreras av de första lettiska flätorna jag gjort. Det beige garnet räckte precis till nedre delen och tummarna och det i kombination med flätan mellan färgerna gav associationen till ekollon.

Jag använde Pysselfarmors beskrivning på lettisk fläta och hade först tänkt göra dem åt olika håll, men eftersom den ena flätan blev betydligt snyggare än den andra fick de gå åt samma håll ändå. Garn: Semilla DK (beige) och Drops Karisma (grönt)
Stickor: 3,5 mm
Lettisk fläta: Ja, gärna flera!

Lite av vår jul

Jag gjorde en dörrkrans (första jag någonsin gjort, faktiskt) och stickade en söt liten fågel till den.Paketerade historiens största paket och sen nångång infann sig nån sorts julfrid, som förstås blandas med allt som ändå hör familjeliv till. Nu är jag ledig i ännu en vekca och hoppas på att blogga julklappar jag gjort, före de slappa dagarna är över för den här gången.  

Farsdagsränder

De finaste farsdagspresenterna kom förstås från skolan och dagis, men själv är jag riktigt nöjd med sjalen jag stickade åt maken till farsdag. Jag har länge velat sticka Stephen Wests Daybreak, så det blev en sån i Drops Alpacka och Delight. Maken verkar gilla den och den var rolig att sticka. Tror jag ska göra en åt mig själv, men i andra färger och ett mindre kli-igt garn än Drops Alpacka. (Och för mitt eget minnes skull, det här är m-storleken.)

Mössa.

De senaste veckornas stickning har handlat om storlekar som inte blir som de ska och garn som tar slut i förtid. Stickningen som bara fick vara med i svartvitt är klar efter tredje (eller sjunde, beroende på hur man räknar) försöket men är ändå för liten för dottern som skulle få den. Synd, tycker jag, som verkligen gillar strukturen. Det gick åt exakt ett nystan BC garns Semilla DK, jag klippte garnet efter att jag fäst trådarna. Tyvärr fanns inte mera av den sorten i rätt färg i samlingen, så när den här var färdig fortsatte jag med nya mössor i andra garner.Den här mössan söker nu ett huvud att trivas på och jag funderar på att göra en utan öronlappar åt mig själv, bara för att flätmönstret är så fint. Flätmönstret lånade jag av Honey hat.

Mössa?

När glädjen och fascinationen över en ny stickning håller på att ebbas ut inträder en frustrerande fas innan man vet om det blir en total flopp eller något bra. Bäst att sticka förbi den fasen så fort som möjligt, för att fota en röd nyfödd stickning på en turkosblå pall var ingen höjdare.

Nallemaja med sisu

Efter att de rutiga restvantarna blev klara ville jag fortsätta med ett till enkelt projekt som skulle sluka garn ur mina bottenlösa gömmor. Det fick bli ett par sockor och den stickningen fick vara med på många möten och bilresor.

Sockorna är stickade från tårna upp, men den första hälen gjorde jag två gånger. Först över hälften av maskorna, men det blev för spänt. Jag tog med några maskor från övre sidan av foten i timglashälen och jag tror aldrig jag fått till en så välsittande socka förr!Garn: Ett rött nystan Sisu fick bestämma längden på sockorna, grått Nalle gav mig Jussipaita-vibbar i början och småsnuttar Maija livade upp det hela.

Rutiga rester

  För ett tag sedan började jag ju på restgarnsvantar av tunna pyttenystan. Här är resultatet, fotade redan för två veckor sedan. Det blev många små rutor innan vantarna var klara, men det var en rolig stickning. Totalt gick det åt 18 nystan, så de var verkligen inte stora. Jag gjorde båda vantarna parallellt, för att få dem någotsånär lika, men jag delade inga nystan för att få samma färg på samma höjd på båda vantarna. Därför är de ganska olika, men jag gillar dem trots att jag annars förespråkar symmetri.

Sex härvor och sju frågor

En förkylning och den bortslarvad kabel har fördröjt det här inlägget, som utlovades redan på onsdag, men nu är det i alla fall här. Clara hedrade Stick with us podcast med att svara på de sju snabba frågorna från deras sista sändning, och jag tyckte det var en bra idé.

Metall- eller trästickor?
Trä.

Svenska eller engelska mönster?
Både och, eller oftast utan på grund av min ändlösa tro på att jag kan minska på min stash. Men man kommer ju inte ifrån att utbudet är oändligt mycket större på engelska, så jag är glad att jag inte tycker språket gör nån skillnad.

Räta eller aviga maskor?
Räta, men inte rätstickat.

Spets eller flätor?
Stickar hellre spets, men flätor är mera min stil på kläder.

Strumpstickor eller magic loop?
Oftast blir det sockor och vantar på strumpstickor, ärmar och ben med magic loop.

Enfärgat eller melerat garn?
Enfärgat.

Tjockt eller tunt garn?
Tunt.

De sju frågorna får sällskap av sex härvor jag inte kunde motstå på Röda Korsets loppis. De blå är en blandning av 60 % bomull och 40 % viskos, ett Finlaysongarn som heter Safari och jag visste inte ens att Finlayson gjort garn. Men försäljningsrätten hade Lassila & Tikanoja enligt banderollen, lite förvirrande eftersom jag tänkter på sopbilar när jag hör det företagsnamet. Den gråa Novitahärvan är 70 % bomull med 30 % ull. Victoria är namnet, ”Puuvillalanka + pehmeä villasydän” (Bomullsgarn + mjuk ullkärna). De ska få bli en tröja, jag vet bara inte hurudan än. Men det grubblar jag gärna på.