Bytt är bytt

Som oftast strävar jag efter att få ut saker vi inte behöver ur huset och därför lade jag ut BabyBjörn-pallen som ingen längre använder i en bytesgrupp på Facebook. Jag önskade mig jordgubbar eller ärtor i byte, men hon som nappade hade varkendera. ”Har du garn?” frågdade jag då istället, och i lördags bytte pallen ägare. Jag fick ett nystan beigegrått Novita Isoveli och tyckte kanske garnet var lite trist, men sen kom jag på att de tjockare restgarnen saknade sällskap för att riktigt kunna bli något. Plötsligt kliar det i fingrarna, jag vill sätta igång och kombinera garnstumparna och det är nog väldigt länge sen det kliat i mina fingrar för att jag vill sticka med Novitagarn!  

Annons

Räddat skräp

Som sagt sorterade jag restgarner när symaskinen fick besök, det är så svårt att bara titta på när någon annan handarbetar! Jag har länge tänkt sortera min stora burk med restgarner enligt tjocklek och nu blev det av. Jag har anat att det skulle göra det enklare att se någon potential i de små nystanen, hittills har de främst tjänat som hobbymaterial åt barnen.

Tre högar med olika tjocklek blev det och när jag ändå höll på sorterade jag också högarna eligt färg. Såg plötsligt massor med vantar i skruttnytstanen! På kvällens syjunta började jag på ett par av de tunnaste garnen och en juntavän förundrades över att jag orkade engagera mig i alla små snuttar. Men det sitter nog i generna, hon känner inte min pappa…

5-årsdag!

Medan jag höll på att editera bilder till förra inlägget dök det upp ett meddelande här på wordpress. ”Happy Anniversary! You registered on WordPress.com 5 years ago!” Det började med en aprillista, kläder till hjälpbehövande och ett skötunderlag. Nu, 5-årsdagen till ära, bjuder jag på en rykande aktuell bild, nämligen en bild på min favoritstickning för tillfället. Det är mitt första par sockor med istickad häl, spännande att se hur det går.

Och så skulle man kunna skriva länge och fint om allt som handarbetsbloggandet gett mig fastän jag inte alltid varit så flitig här, allt som handarbetandet utanför bloggen gett mig och om nåt som fanns på aprillistan för fem år sedan men ännu inte är gjort, men det kanske jag sparar till en annan dag.

Fröken Semilla

Den lilla familjesemestern i augusti krävde en ny stickning, så jag började på dotterns kofta i blandade färger av Semilla. Tack vare randgeneratorn jag återupptäckte blev det härligt oregelbundet och det gjorde att jag inte tröttnade på stickningen heller. Tyvärr blev det svårt att få garnet att räcka i slutet, så jag kom lite av mig. Trådarna fäste jag kring nyår, sen tog blockning och fotografering sin tid och nu har koftan äntligen kommit sig hit till bloggen, och framför allt i användning, det är ju det viktigaste!

 Mönstret är Tant Koftas kofta och garnet BC Garns Semilla DK, därav namnet Fröken Semilla på tröjan. Knapparna har sin egen lilla historia, de är köpta på en marknad av någon lokal snickare och doftar så härligt som bara enträ gör. (Efter en storm i höstas sparade jag en gren av körsbärsträdet som blåste sönder, ska be pappa göra knappar av den.) På tal om Semilla måste jag erkänna att jag har ett lite knepigt förhållande till det garnet. Garnet är ekologiskt, drygt och lagomtjockt och framförallt älskar jag färgerna. En  njutning att sticka med, men buhuu, det noppar ju. Jag fick en härlig samling nystan i olika färger av min syster för ett bra tag sedan och den här tröjan var ett försök att använda upp dem. Förstås gick det som det brukar då befintliga nystan ska gå jämnt ut, de tar slut i förtid och när plagget är klart har man lika mycket, eller mera garn kvar, än när man började.Så nu ska det bli ännu en randig tröja, den här gången ska Semilla blandas med Kauhavan Kangasaittas Panda (som inte tillverkas längre) och lite Drops Karisma, enkom köpt för projektet. Jag måste bara hitta rätt sticka först, den tycks ha försvunnit…

En lite tjockare tunika

Syjuntan lever i mångt och mycket på principen ”goes around comes around”. Det gäller såväl inspiration som material och kunskap. Inspirationen till den här tunikan kom från Simone (tack vare hennes spetstunika fick jag upp ögonen för mönstret Violet Rose från Ottobre 5/2011) och tyget är köpt från en fd syjunttis loppisbord. Det är ett stickat tyg i okänt material och med okänt ursprung, jag antar att hon jag köpte det av också hittat det på loppis. I vilket fall som helst räckte tygbiten (nästan) till tunikan. Nedanför axeln måste jag skarva på framstycket, så där blev det en extra söm, men det är inget som stör mig längre. Nu sörjer jag mest över att den bekväma tunikan noppar sig och nog inte kommer att se bra ut speciellt länge, men jag märker att jag trivs i den här typen av tyg, så jag hoppas något annat trevligt dyker upp.

Jag sydde i stl 40, men 38 skulle räcka för jag tog in den ganska mycket. Lite ändringar på axeln och halsringningen skulle jag också göra ifall det blir en till, och det är mycket möjligt. Halshålet fixade jag med infodring i trikå, som jag sist och slutligen sydde fast för hand (efter att ha försökt med maskin och sedan sprättat). Jag sydde i fickor i sidosömmen, och de borde fästas i fållen för att hållas innanför, men fickorna är definitivt ett måste på nästa tunika också, det är ju bara så skönt med fickor!

Jag vill sy mera kläder åt mig själv i vår, men just nu går stickorna varma för att barnen ska få halsskydd. Jag är så glad nu när de äntligen önskar sig ylle och tycker det är så gosigt!

Fina flätan

I mitten av december fick jag ett sms av min bror. Han önskade tumvantar i julklapp till sin sambo, men eftersom jag för en gångs skull var klok nog att inse mina tidsbegränsningar fick hon bara ett kort med en stickad miniatyrvante på julen. Stickningen var påbörjad men inte ens halvvägs, först lagom till vändagen kom vantarna sig iväg med posten.

De är dubbla, den inre vanten är stickade med Gjestals Lanett (en mjuk och slät merinofavorit) på stickor 2,5 och mudden och den yttre vanten är stickad med stickor 3,5 (tror jag) av BC Garns Semilla DK. I motsats till hur jag gjort förr stickade jag den här gången den inre vanten först och stickade ihop den med den yttre vanten efter mudden. Nästa gång ska jag återgå till att sticka den yttre först och sedan plocka upp inuti för den inre… Men vantarna blev lika varma och sköna ändå och flätan som jag hittade i Bonniers stora bok om stickning är jag riktigt, riktigt förtjust i. Hur fin som helst för sig själv på en vante!

 

Restgarnssockor till okänd fot

När en föreläsningsstickninig tog slut i förtid blev det till att snabbt hitta på nåt nytt av vad som fanns hemma och de här sockorna fick sin början. Först tänkte jag att maken skulle få dem, men när jag hörde om Yles insamling fick maken vara utan. Tillsammans med Lions samlar Yle in sockor till barnhems- och skyddshemsbarn, barn som annars tjatar på personalen om handstickade sockor. Allt från babysockor till storlek 45 önskas och än finns det tid att bidra, insamlingen tar slut 28.2.

Fotot är taget förra helgen, sockorna blev klara idag och fastän jag har flera nya projekt i huvudet lockar det ändå att sticka mera restgarnssockor till insamlingen. Fyra små nystan 7 bröder och lite av svärmors garn gick åt till de här sockorna och ett par babysockor skulle jag väl hinna med ännu?

Liten mössa och stor mössa

Här kommer ett till fynd bland halvfärdigheterna. Förra vintern stickade jag en mössa med öronlappar av de Drops Fabel- och Sandnes Lanett-rester som lämnade efter dotterns kofta. Tycker kombinationen av röd- och grön Fabel är alldeles fantastisk, samma radarpar har jag också använt i sockor och halvvantar. När stickningen var avslutad förblev mössan liggande. Den skulle fodras med tunn fleece, men det har alltså hänt först i höst. Och när det väl var gjort kunde jag konstatera vad jag misstänkte, mössan är för lite. Tror projektet strandade av just den orsaken, jag misstänkte redan i fjol att mössan inte skulle passa. Tyvärr är den inte ändå så liten att dockorna skulle kunna ha den, en ett- eller tvååring skulle nog passa bäst. Om någon är intresserad av mössan är det bara att höra av sig!

Del 5

November innebär ju ofrånkomligt tillökning i materialmängden, eftersom Suomen Kädentaidot-mässan i Tammerfors infaller halvvägs genom månaden. I år kunde jag inte motstå garn till en hel tunika åt mig själv. Stickstorlek 3 mm, så jag vet inte riktigt hur jag tänkte jag skulle orka med det, men det återstår att se.

+ 1 nystan. Trots att jag blev tio nystan rikare på mässan blev saldot bara +1. Jag köpte nio nystan till tunikan och sockgarn från Louhittaren Luola, tittade på det redan ifjol så det var ett väl övervägt inköp. Nystanen som försvunnit har varit rester, jag har stickat julklappar och kläder till mjukisdjur av små nystan, även om maken anser att jag fuskar då jag räknar nystan istället för gram.

+- 0 tyger. Jag fyndade 2 gardiner på loppis med håller redan på att omvandla dem till 5 gardiner.

Månadens mönster, maj 2011

Ifjol deltog jag i en KAL (knit along) som kallades Månadens Mönster. Ett mönster på en fläta, spets eller diagram för en rapport i ett flerfärgsmönster gavs en gång i månaden eller varannan månad och sen fick man sticka vad man ville och rapportera i en gemensam blogg. Upplägget var väldigt intressant och det fanns en stor bredd i resultaten, men jag hade ju förstås lite svårt att hålla mig till tidtabellen. Andra hade det också, så till slut rann det ut i sanden, men en sak lyckades jag genomföra från början till slut.

2 nystan Drops Alpacka ur gömmorna fick bli en lång halsduk i vintagespetsen som var maj månads mönster. Det tog ett tag innan jag förstod hur mönstret fungerade och jag måste rita upp en egen version för att få bort kantmaskorna från mitten, men sen blev den riktigt fin. Den blev klar redan på sommaren (alltså 2011), jag blockade den på jobbet när de flesta andra var på semester (kommer att sakna anslagstavleväggarna om jag inte får vara kvar efter nyår). Eftersom den hamnade i julklappsreserven kunde jag inte blogga om den, men jag kom aldrig på vem den skulle passa bäst till. Därför fick den idag landa i Sisters Finlands insamlingslåda och jag hoppas den blir till glädje. Det känns som om det här projektet blev riktigt ordentligt avslutat nu när halsduken är bortskänkt och ombloggad, passar bra ihop med min strävan i övrigt att få ordning på saker och ting.