Hooray för SyLan!

Jag är nyss hemkommen från årets första Sy-Lan och är mycket nöjd över dygnet med bästa syjuntan. Bortsett från det härliga sällskapet har jag varit ovanligt produktiv vid symaskinen och fått massor med ny inspiration! Den broderade grytlappen, som levde ett tidigare liv som väst, får sammanfatta det hela. Och även om tanken är att intonationen kan varieras enligt dagsformen finns idag bara uppriktig glädje i uttrycket. Dessutom var det roligt att brodera, jag gör det sällan men blir ofta positivt överraskad (och håller mig till kedjestygn).

Annons

Tygloppis på lördag

Hipp hurra, nu är det dags igen! Än har jag inte gått igenom mina gömmor i jakt på vad som kunde vara fynd för andra, men för inspirationens skull får en gammal fyndbild hänga med.

Syjunta igen

Igår drog den bästa syjuntan igen, efter att inte ha haft sommaruppehåll. Vi kan ju inte hålla oss från att junta året runt, men nu är det ny termin på riktigt. Det firar jag med några bilder från det sy-lan vi ordnade i början av månaden.

Mycket är nytt, framför allt stället, men också det faktum att jag kommer att varva syjuntan med möbelrestaurering varannan onsdag, och det tror jag blir riktigt bra.

En lite tjockare tunika

Syjuntan lever i mångt och mycket på principen ”goes around comes around”. Det gäller såväl inspiration som material och kunskap. Inspirationen till den här tunikan kom från Simone (tack vare hennes spetstunika fick jag upp ögonen för mönstret Violet Rose från Ottobre 5/2011) och tyget är köpt från en fd syjunttis loppisbord. Det är ett stickat tyg i okänt material och med okänt ursprung, jag antar att hon jag köpte det av också hittat det på loppis. I vilket fall som helst räckte tygbiten (nästan) till tunikan. Nedanför axeln måste jag skarva på framstycket, så där blev det en extra söm, men det är inget som stör mig längre. Nu sörjer jag mest över att den bekväma tunikan noppar sig och nog inte kommer att se bra ut speciellt länge, men jag märker att jag trivs i den här typen av tyg, så jag hoppas något annat trevligt dyker upp.

Jag sydde i stl 40, men 38 skulle räcka för jag tog in den ganska mycket. Lite ändringar på axeln och halsringningen skulle jag också göra ifall det blir en till, och det är mycket möjligt. Halshålet fixade jag med infodring i trikå, som jag sist och slutligen sydde fast för hand (efter att ha försökt med maskin och sedan sprättat). Jag sydde i fickor i sidosömmen, och de borde fästas i fållen för att hållas innanför, men fickorna är definitivt ett måste på nästa tunika också, det är ju bara så skönt med fickor!

Jag vill sy mera kläder åt mig själv i vår, men just nu går stickorna varma för att barnen ska få halsskydd. Jag är så glad nu när de äntligen önskar sig ylle och tycker det är så gosigt!

Tygloppis på Arbis

Vi i syjuntan ordnar tygloppis igen, den här gången på ny plats! Jag ser verkligen fram emot det här, en knapp månad kvar nu. Hoppas på många försäljare som har mycket fint att bjuda ut, många fynd och mycket inspiration!

Vill du sälja tyger (eller garn)? Anmäl dig per e-post till adressen katister@gmail.com så får du ett försäljarnummer. Platshyran är 5 €, syjuntan sköter försäljningen. Begränsat antal platser.

Tid och plats: Lördagen den 16.3 klockan 10-14 på Vasa Arbis, Kyrkoesplanaden 15.

En kvarts tröja kvar

I Syjuntan blev jag ju utmanand att få ordning på mina halvfärdigheter och i den röran hittade jag ett färdigt utklippt halsskydd, som levt ett tidigare liv som dampolotröja. Perfekt, precis vad sonen behövde då han inte längre vill använda hjälmmössa under mössor eller cykelhjälmen. Men han släktas på sin mommo, och tycker all ull kliar. Det gröna halvfärdiga halsskyddet var ändå ”så han” att jag inte kunde låta det hindret stå ivägen, därför ansträngde jag mig lite extra och fodrade insidan av polohalsen med bambutrikå. Sedan kantade jag med samma färg. Nu används halsskyddet varje dag och både mor och son är nöjda. (Men usch vad det var svårt att editera bilder med så här mycket rött och grönt.)

På tal om halvfärdighetshögarna, hur behjärtansvärt det än är att få bort dem får nog den utmaningen stiga åt sidan i december. Jag har ännu många saker kvar, men har nog tänkt ge annat än lappade byxknän i julklapp åt nära och kära. Och det är ju tur för dem…

Del 4

Oktober blev de halvfärdiga projektens och de trasiga strumpornas månad. I syjuntan blev vi utmanade att göra klart allt vi stuvat in i skåp och lådor och många hakade på. Så också jag, men det tragiska är att jag var den med flest gömda projekt. Jag listade närmare 50 saker, och kläderna som skulle repareras eller ändras uppgick till långt över hälften. När de andra efter en vecka berättade att de fixat undan alla saker redan och pustade över sin insats grymtade jag bara till svar. Listan är ännu lång och det som stör mig mest är att den här utmaningen, hur välbehövlig den än är, rimmar så illa med den om att få garnlagren och tyggömmorna att minska. Jag inser ju ändå att det verkligen vore bra att lappa alla trasiga byxknän storebror förorsakat innan lillasyster vuxit ur byxorna, så jag fortsätter väl i samma stil i november.

I oktober gick det i alla fall så här:

– 1 tyg, två kom in och tre tog slut. En stor del av månaden kämpade jag på med gardiner till vardagsrummet, men nu hänger de där de ska, fodrade och fina.

+ 3 garnnystan. 4 nysan in och 1 som tog slut, skyller på födelsedagen och ett inköp som är tänkt att förvandlas till julklapp.

Den glada nyheten nu är att det äntligen finns förutsättningar för bilder här i bloggen igen! Min kamera som dog av ålderdom tidigare i höst har nu ersatts med en betydligt piggare yngre förmåga, och när jag jämför bilderna måste jag erkänna att kameradöden nog sist och slutligen var en bra sak…

Hålla vad man lovat

Sjalstickningen som är mitt WIP (work in progress) just nu visade sig vara för svår för att passa som syjuntestickning. Att sticka Omelet-sjalen till ljudbok hemma i soffan gick bra, men på juntan tappade jag bort mig i mönstret så for jag skulle säga nåt. Så mycket för den simultankapaciteten. Till den här veckas junta behöver jag ett nytt projekt, och eftersom jag antar att sjalen inte är klar då ännu började jag på nåt nytt innan den är klar. Där rök ambitionen att ha alla halvfärdiga garnprojekt klara innan jag lägger upp nya maskor, men det kan jag leva med. Tyvärr kan jag inte visa vad jag börjat på, det är årets första julklapp, så en bild på den halvfärdiga omeletten får duga.

Jag har också hunnit bryta löftet att inte köpa mera tyg redan på dag tre av sex månader.  Men för det har jag också en bra förklaring, jag köpte nämligen sjaltyg och har fått beställningar på nya sjalar. Så de tygerna går förhoppningsvis snart ut genom dörren tillbaka. Ska snart fota dem så ni får se nyheterna!

3. Elefanter och en fru

I mapparna med allt obloggat, men ändå fotat hittade jag elefanttunikan som jag sydde åt dottern för ett bra tag sedan. Hon gillar både fickor och huvor, som synes. I syjuntan fick jag en bit matchande stretchfrotté och inne i huvan finns stjärntyg. Mönstret är från en gammal Ottobre, 6/07. Jag har sytt enligt det förr, men inte som tunika. Gillar det rätt så bra, men ska det bli flera tunikor måste det nog förlängas.

Julkalenderbloggandet smittade av sig i syjuntan, så i dagens lucka har jag stuvat in Fru Fingerborg, som också bloggar om sådant som varit klart ett bra tag.

1. Robotar och Heidi

Tjohoo, julkalender hos Malins Mångahanda! Jag hade helt glömt bort att det finns nåt sånt som bloggkalendrar och att jag också sysslat med sånt, tills Heidi på Syjuntan frågade om jag ska ha nån kalender i år. Det ville jag ju nog egentligen, så här är den, varsågoda. För att det ska vara lite extraroligt för er som läser finns det i år ett bloggtips varje dag och givetvis är det Heidis Förortsidyll i den första luckan!

Helst ska det ju finnas nåt hantverkat och obloggat i varje lucka också. Först ut är en tröja som det egentligen inte finns så mycket att säga om. Ett snyggt tryck i en enkel modell är ju oftast ett säkert kort. Genast jag såg tyget visste jag att det var som gjort för min femåring (även om han nog var fyra när jag köpte det) och lagom till dagisfotograferingen blev tröjan klar. Tyget finns också i svart med vita robotar och det gillade jag, men eftersom sonen älskar färger och antagligen kommer ha sin beskärda del av mörka kläder senare i livet blev det grönt ändå. Mönstret är ett lite modifierat Ottobre-mönster som jag gillar och har använt flera gånger. Sonen valde själv den röda kantfärgen och när jag sa att jag tänkt han skulle ha tröjan på dagisfotograferingen svarade han ”Men jag hade tänkt ha nåt rött på mig.” Med röda byxor, och de röda kanterna, blev det ändå bra och godkänt av honom. Hoppas han vill vara färgglad länge än!