Det hände något med slutet på februari, det bara försvann. Eftersom vardagen som vanligt återvände på ett ögonblick efter Stockholmsutflykten känns det väldigt länge sedan jag var där. Som jag tidigare nämnde blev jag lite besviken på Syfestivalen, jag hade väntat mig mer av allt. Mässan var mindre än jag föreställt mig, med färre utställare. Idag läste jag i någon blogg att hantverksmässan i Tammerfors lär vara norra Europas största, men där finns å andra sidan så mycket färdiga hantverksprodukter. Syfestivalen handlade om material, som jag tycker det ska vara, men väldigt mycket lappteknik och pärlor, vilket inte egentligen intresserar. Flera garnmärken saknade jag och mer än en handfull företag med typiska barntrikåtyger hade jag väntat mig. Bättre var det ju ändå än i Tammerfors, där de saknades helt. Favoriten på Syfestivalen blev Huskroken från Gotland, alldeles ljuvliga garner. Med hem kom lite trikå, velour och lite vaxdukstyg. Samt fyra väldigt fina knappar som nu väntar på den rätta koftan. Någon ull att spinna hittade jag tyvärr inte, kanske jag inte hade just de ögonen med mig.
Spann ull gjorde jag däremot i onsdags på ett väldigt lyckat stickcafé hos S, eftersom syjuntan hade påtvingat sportlov från skolan där vi vanligtvis håller till. Tyvärr fick jag inte till det som jag önskade med spinningen, har nog mycket att lära på den fronten. Försökte på nytt igår efter välbehövliga instruktioner via Ravelry och det blev nog bättre. Ska öva vidare under mars och dessutom tänkte jag…
- bli färdig med mina stickade sittunderlagen, bara garnet räcker.
- börja på två nya, lite hemliga stickprojekt.
- få någon ordning på dotterns kofta som inte vill bli som den borde.
- sy vidare bland mina tråkiga halvfärdigheter.
Tycker det är lite tråkigt att stickningen frodas och mår bra, men att sömnaden lämnar och förvandlas till tråkiga halvfärdigheter. Det är väl en sån period nu (och har varit det ganska länge), men jag vet ju att sömnaden förtjänar så mycket mer, det kan ju bli så bra och fint och vara så roligt, och i mina lådor finns potential till verkligt lyckade projekt. Men tyvärr inte just nu, så jag stickar vidare och hoppas nån annan städar i arbetsrummet.