Bara naturmaterial

Jag brukar tycka halsband är för opraktiskt för att jag ska befatta mig med dem, men sen kom en grå stickade tunika med stor polokrage i min väg på ett loppis. Tröjan är jätteskön, men väldigt grå. Till och med jag insåg att ett smycke är precis vad som behövs och på hantverksmässan i Seinäjoki njöt jag av att botanisera bland alla fina saker man kan göra halsband av. De tovade små bollarna i stora glasburkar var bättre än en godisaffär och efter noggrant övervägande fastnade jag för den här färgkombinationen och små träpärlor däremellan. Föga överraskande var närapå allt jag köpte på mässan i naturmaterial.

Något band att göra halsbandet på köpte jag inte, tänkte bara att jag nog har nåt som duger. Det visade sig att det var lite sämre med sådant, men broderitråd av lin fick duga. Maken kom med den smarta idén att fästa trådändorna i en av filtbollarna istället för att knyta och på andra försöket blev det bra. Men nu tror jag att min lintråd stäckt på sig, för varifrån kommer annars 2-3 cm av naken tråd som jag får gömma under håret i nacken? Inte kan väl ullbollarna ha klämts ihop så mycket av att jag använt halsbandet några gånger?

Till det bästa hör att jag ännu har fina gröna bollar att göra nåt trevligt av (en helt annan sak än gröna kulor…) och att det bara är två veckor kvar till nästa handarbetsmässa, som är ännu större…

Annons

Mars!

Det hände något med slutet på februari, det bara försvann. Eftersom vardagen som vanligt återvände på ett ögonblick efter Stockholmsutflykten känns det väldigt länge sedan jag var där. Som jag tidigare nämnde blev jag lite besviken på Syfestivalen, jag hade väntat mig mer av allt. Mässan var mindre än jag föreställt mig, med färre utställare. Idag läste jag i någon blogg att hantverksmässan i Tammerfors lär vara norra Europas största, men där finns å andra sidan så mycket färdiga hantverksprodukter. Syfestivalen handlade om material, som jag tycker det ska vara, men väldigt mycket lappteknik och pärlor, vilket inte egentligen intresserar. Flera garnmärken saknade jag och mer än en handfull företag med typiska barntrikåtyger hade jag väntat mig. Bättre var det ju ändå än i Tammerfors, där de saknades helt. Favoriten på Syfestivalen blev Huskroken från Gotland, alldeles ljuvliga garner. Med hem kom lite trikå, velour och lite vaxdukstyg. Samt fyra väldigt fina knappar som nu väntar på den rätta koftan. Någon ull att spinna hittade jag tyvärr inte, kanske jag inte hade just de ögonen med mig.

Spann ull gjorde jag däremot i onsdags på ett väldigt lyckat stickcafé hos S, eftersom syjuntan hade påtvingat sportlov från skolan där vi vanligtvis håller till. Tyvärr fick jag inte till det som jag önskade med spinningen, har nog mycket att lära på den fronten. Försökte på nytt igår efter välbehövliga instruktioner via Ravelry och det blev nog bättre. Ska öva vidare under mars och dessutom tänkte jag…

• bli färdig med mina stickade sittunderlagen, bara garnet räcker.
• börja på två nya, lite hemliga stickprojekt.
• få någon ordning på dotterns kofta som inte vill bli som den borde.
• sy vidare bland mina tråkiga halvfärdigheter.

Tycker det är lite tråkigt att stickningen frodas och mår bra, men att sömnaden lämnar och förvandlas till tråkiga halvfärdigheter. Det är väl en sån period nu (och har varit det ganska länge), men jag vet ju att sömnaden förtjänar så mycket mer, det kan ju bli så bra och fint och vara så roligt, och i mina lådor finns potential till verkligt lyckade projekt. Men tyvärr inte just nu, så jag stickar vidare och hoppas nån annan städar i arbetsrummet.

Favorit i repris

Det kom en beställning på tofflor från Rino, hon ville ha ett par till sin mamma. Likadana som de hon själv fått skulle de vara, så tydligen är det bra tofflor. Jag klämde in beställningen bland mina halvfärdighetsprojekt och använde samma garn som förra gången. Det enda jag inte hade antecknat var hur mycket jag centrifugerade, så jag chansade på 800 v/m och det blev bra. Nu vet jag det till nästa gång, för i nåt skede ska jag nog sticka och tova tofflor åt mig själv också.

Februarilista

En liten blygsam lista har jag knåpat ihop för denna vintermånad. Den är medvetet kort för det känns bättre om jag gör mer än det som står på listan och för övrigt upptas största delen av mitt fokus av mina halvfärdiga stickalster. Mer om dem sen, listan först.

• En liten babyfrökens pocketblöja (om mamman fortfarande är intresserad!). Pinsamt hur man kan dröja med vissa saker.
• Stickade, tovade tossor, beställningen som fick mig att avvika från projektet med halvfärdigheter. Påbörjade.
• Amningsinlägg, också en beställning. Borde ha lite marginal om jag sätter månadsskiftet som deadline.
• Sonens tröja enligt hans eget tygval.

Pippitröjan var också listad, men den är redan klar, haha! Det har avancerat riktigt bra på stickfronten. För en knapp månad sedan listade jag 11 projekt att avsluta och nu har de minskat till 4 plus tossorna, som jag började på i förrgår. De som nu är kvar är:

• Makens tvåändsvantar – långsamt men vackert, nästa vinter är säkert också kall…
• Vit flätstickad tröja – en kvarleva från mitt förra liv, blir eventuellt soffkuddar
• Grå tröja – likaså en kvarleva från forntiden, måste bara sys ihop
• Mönstrad växtfärgad tröja – lämnade den åt sitt öde för tre år sedan då den inte verkade sitta som jag ville

Vinterns fotfavoriter

Jag är nog mästare i att dröja med att blogga om saker jag gjort… De här tossorna till lillasyster blev klara i höstas och har varit i användning varje dag hela vintern. De är stickade av förgarn, samma garn som i de gråa blöjbyxorna, och tovade i maskin tillsammans med Rinos tossor. För de stora hade jag fått anvisningar om hur mycket större än önskad storlek man ska sticka, men gällande dessa små chansade jag bara. Gjorde dem ca 3 cm längre och det visade sig vara alldeles perfekt.

Det tråkiga nu är att vi har tappat den ena, eller eventuellt slarvat bort den i bilen eller här hemma. Å andra sidan är det vår också här så vanliga sockor är tillräcligt i vagnen. Men jag skulle vilja sy lika fina tossor som Lilla Gryn, skulle vara så perfekt i bärsjalen…

Besökare nr 10 025

I höstas, när antalet besökare närmade sig 10 000 utlovade jag en present till den besökare som blev just nr 10 000 eller först efter det att kommentera bloggen. Tyvärr fungerade räknaren inte riktigt som jag förväntade mig, men besökare nr 10 025 kunde i alla fall koras. Och strax före jul postade jag ett paket till Rino, innehållandes dessa tofflor.

Tofflorna är stickade av samma förgarn som jag använder till blöjbyxor. Instruktionerna fick jag muntligen på Ekosoppi.  Jag fick veta maskantal och att tofflorna skulle stickas långa som storlek 42 ifall man ville ha stl 38. Först när jag satte mig ner för att börja på insåg jag att jo, jag visste maskantalet, men grovleken på stickorna visste jag inget om. Bra blev det ändå, de passade på min fot när de kom ur tvättmaskinen och det var bara att hoppas att Rinos fötter är lika stora. När tossorna var färdigstickade tovade jag dem alltså i tvättmaskinen, ca en timme i 60 grader. Jag fyllde tossorna med plastpåsar och virade handduk runt innan jag satte dem i maskinen, men paketeringen klarade inte tvätten så jag vet inte om det gjorde någon skillnad.

Sist och slutligen broderade jag några små blommor på tossorna. Jag är en novis på broderi, men det här var lättare än jag trodde, så små blommor får nog pryda flera saker i framtiden. Och vad Rino tycker om sina tossor kan man läsa här.

Ny månad igen?!

Just nu förstår jag inte vart tiden går. Kanske i väntan på och längtan efter ordentlig sömn? Sonen slutade med dagssömn för några veckor sedan och efter ett antal dåliga nätter prioriteras sömnen framom att sy och blogga. Allt har sin tid…

Hur som helst medför även detta månadsskifte en ny lista, och en koll på hur det gick med förra månadens lista. När jag läser förra listan kan jag till min glädje konstatera att allt på den, förutom en fleecejacka till sonen, är gjort och mer därtill. Ugglor har det blivit en del av, och mer ska det bli, jag har haft dem till salu på två marknader i helgen och ännu en marknad väntar. Ska blogga om dem vid tillfälle.

Decemberlistan är inte helt genomtänkt och bearbetad än, men får se ut som följer:

• julklappar, men sånt kan man ju inte skriva om här än…
• ugglor, även en mindre modell
• stickade och tovade babytossor, påbörjade idag
• muddbyxor till byte, börjar kännas som en långkörare…

Med tanke på just julen och julklapparna ska jag nog inte lista mer än så här, men jag ska passa på att berätta om två trevligheter i min handarbetsvärld idag. Ett paket från syster yster kom med posten, jag beställde Drops Fabelgarn av henne eftersom det inte går att få tag på här. Jag är svag för spräckliga och flammiga garner, men jag har ännu inte bestämt mig för vad jag ska sticka av det. Kanske den här eller de här. Det andra roliga som hänt är att mina föräldrar hälsade på och hade med sig ett skåp till mig. Ett litet vägghängt skåp som pappa restaurerat och som nu ska hjälpa mig hålla ordning i min hörna. Det är bäddat för ny inspiration här med andra ord!

Vårens första blomma

Vissa saker förblir utanför bloggvärlden så länge att jag frågar mig om det alls är befogat att blogga om dem. Det här är en sån sak. Men eftersom jag tovar så väldigt lite, eller i praktiken inte alls, tycker jag ändå flaskblomman får vara med. Jag minns inte exakt när jag började på med den, det var på en kurs för ett par år sedan, men klar blev den i våras lagom till syrrans födelsedag. (Tidpunkten på året förklarar också varför den är fotad i en väldigt kal omgivinig.)

Den gröna ”stjälken” är ihålig och gömmer en vinflaska. Blomman på toppen är tovad för sig och min tanken var att tova fast den med hjälp av en tovningsnål, men jag fick inte riktigt till det så sist och slutligen har jag fuskat med både lim och några stygn. Roligt var det i alla fall att tova flaskblomman, jag har mest gjort tvådimensionella saker tidigare så det här var en utmaning. Aningen högre skulle den gärna ha fått bli, nu måste man välja vinflaska med omsorg för att den inte ska synas nertill, men vi får hoppas att inte alla goda viner görs i höga flaskor.

Sällsynt blogginlägg

Det är inte ofta jag bloggar om inredning, helt enkelt för att jag inte ägnar mig åt inredning i någon utsträckning som skulle motsvara mina önskningar om hur hemmet skulle kunna se ut. Jag anar att i ett annat skede av livet, då tid för annat än småbarn finns, kommer jag att satsa mera på den biten. Men det här blogginlägget är inte bara ovanligt för att det handlar om något inredningsrelaterat, det handlar dessutom om något tovat! För några år sedan var jag betydligt flitigare att tova än jag är nu, för att vara ärlig minns jag inte när jag tovat något senast eller vad det då skulle ha varit…

Den här tavlan hänger nu ovanför vår säng och är alltså tovad. Själva tovningen gjorde jag hösten 2005, men det fattades några arbetsmoment för att det skulle bli en tavla av det hela. Tavlan är tovad av ofärgad ull, ullen kommer alltså från bruna och vita får. Jag använde en bambugardin och ett gammalt lakan när jag tovade, en mycket tacksam metod när man vill ha tovat stora stycken. Ullen läggs ut på lakanet i flera lager precis som vid annan tovning, fuktas och täcks också med lakan. Sedan rullar man in det hela i en bambugardin, paketerar med en sopsäck eller annat stort plaststycke, sätter sig bekvämt och rullar paketet under fötterna medan man läser en bok eller tittar på tv. Emellanåt måste man öppna för att kontrollera hur processen fortskrider och svänga på det hela så att det rullas i alla riktningar. Från början hade jag bara den bruna ullen i rullen, de vita hjärtanen klippte jag ut i lätt tovad ull och lade på när det bruna hade tovat sig något. På det här sättet försäkrar man sig om att mönstret man vill ha verkligen blir någotsånär som man tänkt sig, men man får se upp med att inte tova något för hårt innan man lägger ihop det hela för i så fall fastnar det dåligt. Så långt tovningen, därefter följde några år i skåpet…

Jag köpte ett beige linnetyg att spänna upp det hela på Från början hade jag tänkt mig att spänna det tovade runt en ram, men eftersom kanterna blev så ojämna skulle mycket av tavlan försvunnit på baksidan i så fall. Sedan gick det ytterligare ett år eller så innan jag var på det klara med hur jag skulle fästa det tovade på linnetyget och sedan på en ram. Sist och slutligen är det väldigt enkelt, jag sydde fast det tovade för hand med så osynliga stygn jag kunde och min far snickrade ramen. Med hans hjälp, eller för att vara ärlig, han, med min hjälp, spände sedan upp tyget på ramen med häftpistol. Och nu hänger tavlan äntligen över sängen, kanske det är dags att tova något nytt då?