Jag hakar på Fia Lotta Janssons utmaning att återblogga den tionde bilden ur sin blogg. Här har ni den, plastmattor till bastukammaren på villan (sommarstugan för läsare från Sverige). Bilden är inte speciellt representativ eftersom en väldigt liten del av min blogg handlar om vävning, men med tanke på att sommaren börjar nu passar det desto bättre.
Vilken var din tionde bild? Lämna gärna en kommentar om du antar utmaningen!
Vid det här laget är studentpresenter inte längre någon hemlighet så nu kan jag lugnt lägga upp denna bild. På vävkursen i vår har jag vävt två plädar, efter att evighetsprojektet plastmattorna var klart. Den helvita blev studentpresent till makens lillasyster.
Plädarna är vävda i en form av språngbindning och idén är att mönstret ska bestå av rutor, 15 x 15 cm stora. Den första pläden jag vävde använde jag växtfärgade garner till (det är inte bara tyger jag har mycket av…) och i den är rutorna inte kvadratiska. Jag började helt enkelt med den färg jag hade minst av och så höga som de rutorna blev gjorde jag också de andra. Vissa färger återkommer medan andra bara räckte till en rutrand. Var jag ska ha pläden är jag ännu inte säker på, eventuellt skulle den passa i spisrummet på villan.
Den andra pläden hade jag först tänkt väva kvadratisk till bäjbe, men eftersom ränningen (varpen säger en del) räckte till en fullång pläd blev det en studentpresent istället. Till sonen vävde jag en pläd när han var nyfödd, men i efterhand är det inte så smart med vävda plädar till små barn, i alla fall inte om trådarna gör hopp så man kan dra i dem. De små fingrarna fastnar så lätt. Hur som helst vävde svärmor, som också gått kurs, en helvit pläd före mig och studenten sa ”Mamma, kan du inte väva en sån åt mig också!”. Efter det behövde jag inte fundera på vilken färg jag skulle välja…
Nu blir det tyvärr inte fler plädar på ett tag, nästa höst ska jag inte gå på någon vävkurs och den antika vävstolen hos mina föräldrar tillåter inte sådana skapelser. Men sen, nångång när vi har eget hus, då ska jag gå på kurs igen.
Vackert väder idag igen, såkallat villaväder (sommarstugeväder enligt en del). Mamma och pappa ämnar sig dit, men vi far åt andra hållet istället för att fira makens mommo. Men innan vi far kan jag ju åtminstone blogga om mattorna jag vävt till villan och som vi var dit med för några veckor sedan.
Förra sommaren gjorde vi en ytrenovering i bastu och bastukammare och målade över det sjuttiotalspräglade. Bör påpeka att allt sjuttiotalspräglat är verkligen inte av godo, även om jag gillar retromönster… Under vintern har jag gått på vävkurs och vävt nya mattor till bastukammaren, eftersom vi inte hittade några lämpliga bland alla de mattor min fammo vävt och virkat i sina dagar. Långsamt gick det, mönstret gjorde det lite svårt att hålla reda på vilken trampa som var i tur och plasten var så tunn att det gick långsamt framåt, mängden inslag per längdenhet var större än vanligt. Dåligt med tid att väva hade jag också, men sist och slutligen blev de två mattorna klara och resultatet blev bra trots att jag stundvis varit skeptisk till färgerna. Av plast är alltså det bruna, vita och orange, det beige inslaget i botttnet är moppgarn (bomull). Jag valde plast eftersom det lätt blir vått på golvet i bastukammaren. Roligt att se att de passar in. Nu behövs bara nya gardiner, för nu är det de som inte matchar. Det är bara på villan, jag vet, men när man en gång målat och fixat vill man ju gärna att slutinrycket ska vara enhetligt.
Nu drömmer jag om en skön sommar med många dagar på villan. Gärna så många att man inte varje gång man är där måste ägna sig åt renoveringen, eller ens känna att man borde det, även om det finns ett och annat att göra där både på utsida och insida.
Måste bara avreagera mig lite…
Hemma hos mina föräldrar står fammos vävstol uppställd, färdig att börja väva en matta i. Ränning (eller varp, om ni föredrar den benämningen) som till synes bara väntade på en väverska. Till synes, märk väl. Min fammo dog på 1994 och jag och mamma gissade på att hon nog varit med och satt upp väven som ännu är kvar i vävstolen. När någon vävt sist kom vi inte ihåg och det faktum att vävstolen står vid ett söderfönster har gjort att de trådar i ränningen som är längst mot fönstret är väldigt sköra. Det visade sig när jag började väva. I de 10 cm av ränningen som är längst åt vänster brakar det en tråd var eller varannan cm man lyckas väva. Till först skarvade jag med samma material som ränningen är gjord i, nån nylonblandning gissar jag. Men det blev ju inte vidare hållbart och knutarna blev för stora för att smidigt gå genom skeden och samma trådar brast flera gånger. Mamma kom på att jag kan byta ut de trådar som går av till fiskargarn (alltså bomull) vartefter och det gjorde saken lite bättre.
Nu har dock mitt hopp om en matta att ha i tamburen under barnvagnen fått sig en ny törn. Påpekas bör att jag inte har höga krav på mattan, den ska inte matcha nåt salongsmöblemang, den ska bara ligga i tamburen för att samla smuts och slask från barnvagen. Det är väl inte så mycket begärt? Den behöver inte vara speciellt snygg, inga klara eller ljusa välmatchade färger. Bara en matta som ska samla smuts. Men för tillfället tvivlar jag på att mattan ens blir så oful att den fyller mina kriterier, jag tvivlar på att de gamla mattrasorna som fammo klippt och jag nu försöker passa ihop på lämpligt sätt kommer att göra sig tillsammans. Synd på mattrasor som garanterat skulle kunna se vackra ut tillsammans om man satsade lite på planering av färgsättningen och hade en normal, hållbar ränning. När jag gav upp ikväll hade jag just upptäckt att två trådar gått av utan att jag märkt nåt, så nu stämmer inte bindningen. Men ifall jag inte ger upp, klipper ner det hela och slänger det i soptunnan, så tänker jag strunta i denna lilla detalj. Tur att mattan inte ska vara lång, kanske jag orkar till slutet. Bara inte skälet blir så dåligt att jag tvingas sluta innan mattan nått den ynka meter jag vill att den ska bli…
Malins Mångahanda 