Skönt farväl

Ibland är det bäst att ge sig och nu har jag äntligen insett att jag och de blå sexkanterna av restgarner inte har en framtid tillsammans. De som skulle bli en dockfilt blev bara några stycken. Och det måste vara rätt så länge sedan jag började, för de är från den tiden då dotterns enda ord för färg, oavsett vilken färg det gällde, var ”bå”. Hon är fyra nu och har ett betydligt större ordförråd än så, även om L och några andra konsonanter ännu är lite svåra. Så nu packar jag de stackars virkade lapparna i en liten påse och sen får de flytta ut tillsammans med annat överflödigt. Jag föreställer mig att de hamnar hos någon virksugen tant som får lite hjärngymnastik medan hon funderar på hur de är gjorda. Sen gör hon hundra till och syr ihop en filt som får värma barnhemsbarn i någon av de forna öststaterna. Ett sånt gott öde skulle lapparna aldrig få hos mig och när jag nu bestämt att de ska flytta känner jag hur inspirationen för andra halvfärdiga projekt rinner till.

Garnresterna däremot, de behåller jag. De får lära barnen sticka, tjäna som udda ränder i små projekt, agera paketsnöre och ställa upp som pysselmaterial i söndagsskolan. Senaste söndag fick några nystan förvandlas tillbaka till fårpäls, bara jag får bilderna ur telefonen skall jag visa er!

Annons

Inspirerande för virkningen

Trettondagshelgen tillbringades på bästa tänkbara sätt, tillsammans med syjuntan på sy-lan! Det var en succé och alla väntar otåligt på nästa gång. För egen del betydde det en nystart för sömnaden, det blir mest bara stickning här hemma eftersom det är så mycket lättare att ta i när tillfälle ges. På kvällarna, efter jobb, dagishämtning och allt som hör till vardagen är jag för trött för att börja sy, så det blir några stickade varv innan jag somnar istället. Tråkigt, men sant. Och inte bara tråkigt heller, jag tycker ju så mycket om att sticka.

En av de saker jag sydde på vårt lan var ett fodral för virknålarna. Jag hade precis fått hem nio virknålar i olika storlekar och de mångdubblade min uppsättning virknålar. Jag är ingen flitig virkare, men ibland smyger något virkat sig in bland allt stickat och nu har virknålarna i alla fall ett fint hem där de ligger relativt ostörda. Idén är samma som till de strumpsticksfodral jag gjorde före julen, det röda tyget är från ett loppisfyndat förkläde och det gula har jag fått i ett byte.

Höstens första junta

 

Igårkväll var det äntligen dags. Första gången Syjunta för mammor på Vasa Arbis denna höst. Aldrig har vi varit så många som igår, och aldrig har det kommit så många nya som igår. Härligt, det blir säkert bra även om jag såklart saknar de som inte kan vara med längre! Kram på er om ni läser! (Än ryms man med om det känns så.)

Mycket prat, både mammor och bebisar som ville göra sin röst hörd, en del sytt, en del nystat och så lite snabbmat på det hela. Sen kväll gav seg morgon men det var det värt. Jag sydde klart en av månadens hemlisar och började på en ny. Lite svårt att få tillfälle att pröva om den passar, men det verkar lovande. Hoppas kunna visa upp det lyckade resultatet i helgen.

Hoppas nästa onsdag kommer snart!

Levi´s på balkongen

Någongång för länge sedan var det en snygg tshirt av välkänt märke, men så länge jag kan minnas har det varit en sliten tröja med trasig kant och hål som lappen i nacken nött upp. Nu är den fin igen, men i en helt annan skepnad. Bottnet visar jag inte, för det är inget att se (varifrån kom alla hål?), men jag blir glad av det gula varje gång jag ser krukans nya kläder. Innanför gömmer sig ett litet fat och en vanlig innerkruka av plast. Slarvigt och snabbt gjord, det var ju bara ett test och min inställning till virkning är rätt opretentiös. Kanske det blir gjort med mera omsorg nästa gång, jag har siktat in mig på ett par vita tshirts för krukan på jobbet behöver nog nya kläder till vintern. Den köptes på försommaren och då tänkte jag inte på att fjärilar, småfåglar och blommor (nej, jag vet, det låter inte typiskt mig alls men den är limegrön) inte gör sig året runt. Tur att man kan variera sig.

Turdag

Häromdagen hade jag en riktig turdag! Jag fick ett välfyllt paket i Garn&Te6-bytet på Stickamera. Paketet innehåll 1oo gram vackert flammigt bomullsgarn, det ska bli intressant att använda och dessutom en härva tvåtrådig ull av Gotlandsfår. Tre olika tesorter jag ännu inte smakat pga sommarvärmen och en virkad väska i min favoritfärg (tar mig friheten att komplettera med en knapp) plus ett hårband med en vit blomma på. Det är Sara som skickat paketet och det här höjer nog ribban för det paket jag själv ännu inte skickat. Jag har lite tid på mig och har börjat fundera på innehållet, men jag är glad för inspirationen det här paketet förde med sig.

Som om det inte vore nog med ett välfyllt paket med fint innehåll upptäckte jag att jag vunnit knappar i VisaLisas rebustävling jag deltog i för några veckor sedan. Ett till paket att vänta på med andra ord.

Liten grön gubbe i skogen

 

Tack vare vissa lyckliga omständigheter har jag en liten låda med små nystan av bomullsgarn i många glada färger. Det är verkligen  väldigt små nystan, till den här figuren använde jag slut på tre olika gröna och två bruna, men de passar utmärkt till amigurumis och virkade leksaker.  Tror det blir en bitring för en baby som nästa. Första figuren som kom upp ur lådan var denna gröna gubbe, ur Mia Bentsons Virka Amigurumi. Vad passade väl bättre än att ta ut honom på fotosession i skogen?

Tyvärr har jag inte riktigt kläm på det här med hur man får sina amigurumis lika snygga som Bengtssons egna. Kantänkas att hon virkat några fler än mig, men jag måste nog konsultera syster yster i sommar för att få till det. Jag är lite osäker på ifall jag verkligen virkar maskorna på rätt sätt. En tunnare virknål skulle säkert också underlätta. Det blir så stora hål, speciellt när jag tar ihop maskor, fastän jag tycker jag virkar hårt. Nästa gång ska jag testa med tunnare nål, hittade en hemma hos mamma så när andan faller på får vi ser hur det går.

Oh happy day!

Jag har just dragit garnet genom de sista maskorna i mina tvåändsstickade vantar! Med andra ord är alla de elva garnprojekten jag listade i början på januari avslutade på ett eller annat sätt, bara ett av dem har jag repat upp. Just nu har jag inget på hälft, bortsett från okynnesvirknngen som vilar i väntan på nya Fabelrester. Men den monsterrutan räknar jag inte med, de elva är klara och det är det viktiga. Hurra för mig. Imorgon ska jag fästa trådarna i vantarna och njuta av att välja och vraka bland olika nya projekt. Oh happy day!

Inte längre hemligt

Sedan några veckor tillbaka har det varit fritt fram att blogga om den hemliga virkning som var ett av mina 11 garnprojekt. Jag kunde inte motstå garnet då jag hittade det till ett löjligt lågt pris och jag visste genast vad det skulle bli. Det är Novita Luxus Wave (viskos-linblandning) och jag hade först tänkt sticka en sjal med grova stickor. Tyvärr gjorde linet i garnet att stickan tog fast i det och det var helt omöjligt att fortsätta, jag fick inte ens till en provlapp.Jag rekommenderades att virka istället och det fick bli kärleksknutar. Tog till en bekant teknik eftersom ja är nybörjare på virkning.

Ursprungligen var sjalen tänkt som en julklapp, men eftersom den inte blev klar till julen fick det bli en födelsedagspresent i mars istället. Jag virkade tills mina två nystan tog slut och det räckte. Lite lösare borde sista varvet ha varit, sjalen är trekantig och långsidan drar ihop det hela lite för mycket tycker jag. Hur som helst är kärleksknoparna ganska roliga att virka och dekorativa, så bara jag får göra något annat emellan kan det nog bli fler som den här.

Hjälp! Volangförlängning

Jag vänder mig till den samlade sybloggarkunskapen nu när jag fastnat i ett tunikaprojekt. Jag syr Bohemian tunika från Ottobre 5/09 åt mig själv, en trikåtunika utan desto mer extra krusiduller. Nu när bara fållen återstår vill jag göra tunikan längre, och har tyg så jag kan göra en volang nertill. Men jag har två frågor, har aldigt sytt volang förr.

• Hur mycket längre än den ursprungliga fållen måste volangbiten vara, eller hur bred är väl mer korrekt uttryckt? Vad behövs för att ge snyggt rynk på volangen?
• Tygåtgången är lite begränsad, kan man klippa volangbiten mot trådriktningen istället för att klippa samma väg som tunikan i övrigt? Det är alltså trikå, och mönstret på tyget borde inte vara något problem.

Nu ska jag äta lunch och invänta svar. Kan ju virka lite på monsterrutan så länge, redan igårkväll fortsatte jag med bruna nyanser. Dt var svårt att sluta, natten blev onödigt kort…

Okynnesvirkning

Det är ett tag sedan den glada dag då mina 11 halvfärdigheter på garnfronten reducerades till bara en, tvåändsvantarna.  Och min tanke var givetvis att även de skulle bli klara innan jag gav mig på något nytt, det var ju hela poängen med mitt projekt. Ända tills ikväll höll min principfasthet. Döm mig inte så hårt, jag har en god förklaring. Tvåändsstickningen ligger och väntar på lite vägledning från någon mer erfaren, det får jag tidigast på måndag. Ökningarna i tumkilen blir nämligen inte lika snygga på höger hand som de blev på vänster och jag undrar om det går att göra något åt saken. Behöver alltså konsultera en expert och henne träffar jag inte under helgerna. För det andra ville dottern inte somna ikväll om jag inte var i sovrummet, men jag vill inte bara sitta och vänta på John Blund. Därför blev det en okynnesvirkning, kan skylla på att mormorsrutekonsten behövde uppfriskas. Dessutom har jag varit barnsligt nyfiken på hur det här garnet egentligen ser ut, Drops Fabel i färgen Guacamole. Visst är det fint!

Nu är frågan då om denna okynnesvirkning ska bli något. Jag lutar mot att göra en monsterruta, alltså en filt som består av en gigantisk mormorsruta. Jag har Fabelgarn i många olika färger och resterna som kommer av att jag gör annat av dem skulle kunna få slukas av detta monster. Lämpligt nog kom ett skarv i garnet strax efter att dottern äntligen somnade, vanligtvis tål jag inte skarv i garnnystan, men här var det riktigt välkommet och dök upp i rätt stund. Esteten i mig säger att jag borde virka varvet ut med den gulorange färgen, alltså också vänsterkanten, men om jag fortsätter med rester och verkligen gör en monsterruta kan jag inte hänga upp mig på sådana detaljer. I slutet kommer varven ändå att vara så långa att garnet kommer att byta färg flera gånger på samma varv. Får se om det blir någon monsterruta alls, kanske jag repar upp denna lilla fyrkant och nöjer mig med att jag fick en liten dos limegrönt ikväll. Det är också ett sätt att avsluta ett projekt.