Syjuntan lever i mångt och mycket på principen ”goes around comes around”. Det gäller såväl inspiration som material och kunskap. Inspirationen till den här tunikan kom från Simone (tack vare hennes spetstunika fick jag upp ögonen för mönstret Violet Rose från Ottobre 5/2011) och tyget är köpt från en fd syjunttis loppisbord. Det är ett stickat tyg i okänt material och med okänt ursprung, jag antar att hon jag köpte det av också hittat det på loppis. I vilket fall som helst räckte tygbiten (nästan) till tunikan. Nedanför axeln måste jag skarva på framstycket, så där blev det en extra söm, men det är inget som stör mig längre. Nu sörjer jag mest över att den bekväma tunikan noppar sig och nog inte kommer att se bra ut speciellt länge, men jag märker att jag trivs i den här typen av tyg, så jag hoppas något annat trevligt dyker upp.
Jag sydde i stl 40, men 38 skulle räcka för jag tog in den ganska mycket. Lite ändringar på axeln och halsringningen skulle jag också göra ifall det blir en till, och det är mycket möjligt. Halshålet fixade jag med infodring i trikå, som jag sist och slutligen sydde fast för hand (efter att ha försökt med maskin och sedan sprättat). Jag sydde i fickor i sidosömmen, och de borde fästas i fållen för att hållas innanför, men fickorna är definitivt ett måste på nästa tunika också, det är ju bara så skönt med fickor!
Jag vill sy mera kläder åt mig själv i vår, men just nu går stickorna varma för att barnen ska få halsskydd. Jag är så glad nu när de äntligen önskar sig ylle och tycker det är så gosigt!
Malins Mångahanda 