Sällsynt blogginlägg

Det är inte ofta jag bloggar om inredning, helt enkelt för att jag inte ägnar mig åt inredning i någon utsträckning som skulle motsvara mina önskningar om hur hemmet skulle kunna se ut. Jag anar att i ett annat skede av livet, då tid för annat än småbarn finns, kommer jag att satsa mera på den biten. Men det här blogginlägget är inte bara ovanligt för att det handlar om något inredningsrelaterat, det handlar dessutom om något tovat! För några år sedan var jag betydligt flitigare att tova än jag är nu, för att vara ärlig minns jag inte när jag tovat något senast eller vad det då skulle ha varit…

Den här tavlan hänger nu ovanför vår säng och är alltså tovad. Själva tovningen gjorde jag hösten 2005, men det fattades några arbetsmoment för att det skulle bli en tavla av det hela. Tavlan är tovad av ofärgad ull, ullen kommer alltså från bruna och vita får. Jag använde en bambugardin och ett gammalt lakan när jag tovade, en mycket tacksam metod när man vill ha tovat stora stycken. Ullen läggs ut på lakanet i flera lager precis som vid annan tovning, fuktas och täcks också med lakan. Sedan rullar man in det hela i en bambugardin, paketerar med en sopsäck eller annat stort plaststycke, sätter sig bekvämt och rullar paketet under fötterna medan man läser en bok eller tittar på tv. Emellanåt måste man öppna för att kontrollera hur processen fortskrider och svänga på det hela så att det rullas i alla riktningar. Från början hade jag bara den bruna ullen i rullen, de vita hjärtanen klippte jag ut i lätt tovad ull och lade på när det bruna hade tovat sig något. På det här sättet försäkrar man sig om att mönstret man vill ha verkligen blir någotsånär som man tänkt sig, men man får se upp med att inte tova något för hårt innan man lägger ihop det hela för i så fall fastnar det dåligt. Så långt tovningen, därefter följde några år i skåpet…

Jag köpte ett beige linnetyg att spänna upp det hela på Från början hade jag tänkt mig att spänna det tovade runt en ram, men eftersom kanterna blev så ojämna skulle mycket av tavlan försvunnit på baksidan i så fall. Sedan gick det ytterligare ett år eller så innan jag var på det klara med hur jag skulle fästa det tovade på linnetyget och sedan på en ram. Sist och slutligen är det väldigt enkelt, jag sydde fast det tovade för hand med så osynliga stygn jag kunde och min far snickrade ramen. Med hans hjälp, eller för att vara ärlig, han, med min hjälp, spände sedan upp tyget på ramen med häftpistol. Och nu hänger tavlan äntligen över sängen, kanske det är dags att tova något nytt då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s