Strax efter nyår var det dags för begravning i familjen, en äldre släkting hade flyttat till himlen hon längtat efter hela livet. En dylik tillställning ställer ju vissa krav på klädseln, men något jag ville ha hittade jag inte i butikerna. Så det blev en kjol av ett tyg som länge legat och väntat på att bli använt, enligt ett mönster ut Ottobres höstnummer med damkläder. Kjolen är knälång, klippt på skrådden och med stråveck mitt fram. Bortsett från att jag behövde några cm extra i midjan följde jag mönstret och jag blev riktigt nöjd. Allt gick utan större problem, fastän den så kallade osynliga dragkedjan mitt bak kunde vara mera osynlig… I tidningen är kjolen sydd med foder, men det rationaliserade jag bort till förmån för en underkjol. Jag är nöjd med modellen och kan bra tänka mig att använda mönstret flera gånger. Det är också enkelt att variera så det här kan nog utvecklas till ett favoritmönster så småningom.
Och begravningen var nog den ljusaste begravningen jag varit på.
hej! fin kjol! vill se blomman oxå! 🙂
tack för infon! blir skoj, om jag hittar nåt tyg jag vill byta bort, e idiotiskt förälskad i alla tyg och alla stuvbitar…
allt gott.
s
Jättefina veck!
Jag gillar också vecken. Har tydligen en svaghet för veck, oavsett om det är stråveck eller motveck… Och fint att begravningen var ljus!
Pingback: Januariblommor i bild « Malins Mångahanda